These words are my own...

Idag är det inte mycket med mig. Trots att jag sov mellan 23-01 och 04.30-12. Men de timmarna mellan, har förstört ganska mycket.

Otroligt vilka idioter det finns! Och då menar jag inte de cyklister som kämpade sig igenom Vätterrundan.
Nä, jag menar förstås bilisterna. Återigen.

Vi stod och dirigerade alla cyklister i en korsning. Vår uppgift var att peka dom åt rätt håll, och stanna de bilar som riskerade att köra på cyklisterna. Jag stannade vid ett tillfälle en bil, en Volvo för övrigt.
I förarstolen: En slibbig typ som trodde han var bäst, men han var sämst. Trodde att han var ASCOOL där han satt i sin fult pimpade Volvo.
I passagerarsätet: En bimbo, vad annars?

Nu till saken. Han kör fram så nära att kofångaren går emot mina ben. Jag står kvar. Han varvar motorn, sådär lite tufft som såna där tuffa killar gör. Han kör fram lite till, jag blir tvungen att ta ett steg framåt. Fortfarande står jag precis mitt i vägen, eftersom det kom massa människor på cyklar.
Till slut backar han lite, varvar upp motorn, släpper kopplingen och bränner förbi mig, tvingar de cyklande människorna att tvärbromsa för att de inte ska bli påkörda.

Vilken jubelidiot. Hoppas han fult pimpade Volvo går sönder.

Det kom en till sån där cool kille, som även han körde fram så kofångaren gick emot mina ben.
Jag satte mig på huven.


Killen i den fula Volvon körde förbi en gång till, han vinkade lite retligt.

Med jämna mellanrum kom det förbi en MC-polis. När jag berättade om Volvokillen, tyckte han att jag skulle köra min flagga som jag viftade med, genom rutan på fulvolvon. Tyvärr fann jag mig inte så snabbt när han kom förbi andra gången.

Däremot kommmer jag ihåg nummerplåten. Hehehe...