=)

Jag har tagit det stora steget och blivit brunett. Jävligt hett faktiskt. =)

Dagen i korthet

Frukost.

Möte.

Inventering.

Inventering.

Lunch.

Möte. 

Inventering.

Inventering.


Tråk.

Happiness

Handboll = Lycka.

Det kan vara det bästa som finns. Att ge lite stryk, få lite stryk, göra mål, finta bort försvararen. Så sjukt kul!
Jag trodde inte att det skulle gå så bra. Jag var faktiskt inte dålig. Nu vill jag börja spela handboll på riktigt igen.
Eller förresten, jag har aldrig ansett att jag har slutat. Jag har bara haft en tillfällig svacka.

Idag kommer ju såklart bakslaget. Jag haltar som om jag har ett träben, men vet ni vad? Det är så j*vla värt det.

Jag somnade med ett leende igår. =)


Gammal är äldst.

Jag har just nu inne världens goaste tant i butiken.

"-Jag skulle vilja ha en synundersökning."
"-Absolut, det fixar vi..."
...............

"-När är det du är född?"
frågar jag henne
"-161130, så det är ju inte konstigt att mina ögon blir lite trötta på kvällen.."

Hon är född 1916. Och står upp. Spinger nästan ut ur butiken, glad som få.
Jag har lite svårt att släppa det här.

1916. Hon föddes alltså fyra år efter Titanic sjönk. (För visst sjönk hon 1912?)
Fatta hur gammalt det är.

Ikväll smäller det!

Oh my God, vad vad kul det ska bli att studsa lite boll! Kl 19 smäller det... Jihuu! =)

Irving har rätt.

Ja, handbollen igår blev lite av ett antiklimax. För att citera Tony Irving: "-Ka-ta-strof!".
Det var så lamt så jag vet inte vad.. Ingen vågade lägga det där avgörande passet, chansa lite. Och ligger man under med 12 bollar med 10 min kvar, spelar det väl ingen roll om man gör en liten chansning...?
Platt fall, som det brukar stå i tidningen.

Det blev ett snabbt inlägg.
Ses!

Handboll!

Snart är det match mellan Hallby och O/V Helsingborg. Jag är taggad!
Men mest för att jag själv ska snöra på mig dojorna på tisdagkväll. Håll tummarna, är ni snälla! Både för herrarna ikväll, och för mig på tisdag. Så fixar jag klisterblåsorna...

Tjingeling!

Trevlig helg!

Åter på jobbet efter två dagars utbildning i Göteborg. Efter den tredje dagen (som är den 9 dec) kommer jag att vara diplomerad glasögonstylist. Under dessa två dagar har vi lärt oss att färganalysera, klura ut vilken färgdominans folk har, om man är romantisk, internationell eller klassisk. Bland mycket annat.

Behöver jag tala om att jag satt på tåget hem och analyserade varenda människa? Huvudet var helt såsigt efter två dagars intensivkursande. Väl tillbaka på jobbet är jag begravd i papper och slipjobb. Suck.

Men snart är det helg!


Idag bokade jag även min biljett till Umeå. Om jag skulle flugit från Jönköping till Umeå skulle det ha kostat mig 5500 kr, men Anna tipsade om att flyga från Stockholm istället, så en enkel resa uppåt kostade bara 800 kr. Bra tips Annapanna!

Nu. Jobb.

Time for Norrland

Nu har de ringt från Umeå. Den 3e december ska jag infinna mig i Umeå kl 14,30 för något som heter sklerosering
(eller nåt). Sen eventuellt en operation efter det. Jag är nervös.

Mindre kul att de flygresor jag tittat på kostar 5500 kr tur och retur. Billigt. Verkligen.
Jag kommer till solen en vecka för dom pengarna.

I valet och kvalet

Jag vill så gärna spela handboll igen. Så mycket att jag blir helt gråtfärdig bara jag tänker på det.
Nu är ju mitt knä ganska kasst, men med tanke på att jag ska upp till Umeå Universitetssjukhus (och träffa Zlatans naprapat, coolt!) så finns det faktiskt hopp om att det blir bra.

Nu till ett annat problem. Jag vet inte om jag vågarJag vet att jag kommer vara urkass eftersom jag knappt hållit i handboll på tre år och jag vet också att jag inte kommer kunna bli så bra som jag var innan.
Och man vill ju inte vara dålig...

Jag vet inte vad jag ska ta mig till...

Läs inte. Tråkigt inlägg.

Ikväll blir det kalas! Närmare bestämt Nöjesnytts 15-årsjubileum (tror att det var 15..).
Anna och jag kommer klä upp oss till tänderna i våra partyblåsor och dricka (förhoppningsvis) gratis.

Halv åtta ska vi vara på plats på Sliver som jag egentligen bojkottat pga otrevliga vakter.
De hade nog bara en tillfällig svacka den dagen. Men man kan ju inte ha en tillfällig svacka jämt, då är det ju bara en svacka.
Jag får väl puta lite med min "bebismage" så smälter de nog. Ja, jag har lite svårt att släppa det..

Jag vet däremot inte riktigt hur jag ska hinna klart till halv åtta. Jag slutar 18,15, men förhoppningsvis kan jag smita tidigare. Tur att jag kan vara snabb när jag vill.

---------------------


Igår beställde jag nya glasögon. Igen. Man blir lite skadad när man jobbar med det..


Vilket meningslöst inlägg. I'm out.



Visst fan, trevlig helg! =)

Klarvaken

Imorse vaknade jag 03,58, dyngtrött. Fan, ska jag gå upp nu, var första tanken som for genom huvudet.
Sen tittade jag på klockan, och jag skulle ju inte upp. Än. Tänkte gå och träna innan jobbet, men tänkte att om jag är så här trött sen... Glöm att jag går upp.

Klockan var ställd på 06,30, och jag vaknade 06,20, fortfarande dyngtrött, men låg och störde mig på något utanför. Minns inte vad. Till slut masade jag mig till gymmet iallafall och nu känns det hur skönt som helst! Får man bara tummen ur så blir ju allt bra, varför fattar man inte det?!


Jag hörde för övrigt nyss på radion att det var fullmåne inatt, om nån mer än jag hade svårt att sova.

Time for breakfast.


Gravid.

Igår fick jag den här kommentaren av en kund:

 "-Nämen! Smittar det där av sig här?!", samtidigt som hon tittar menande på min mage.

En arbetskamarat fick nyligen barn och kunden syftade på det, antar jag.

Jag har ingen bebismage. Faktiskt så har jag ganska platt mage, men ändå tar jag åt mig.

Dumma tant. Kasta inte sten i glashus.
Dumma mig som tar åt mig.

Skitknä.

Jag är så jävla trött på mitt knä. Jag kan inte göra någonting utan att det börjar bråka.
Igår sprang jag 5 km och idag.. Ja, vad ska man säga. 5 km är ändå inte långt, det borde man klara, men nej, inte mitt knähelvete.

Allt gör ont och jag är trött på det. Kommer det någonsin bli bra? Tveksamt.


Keratoconus - äckligt!

Igår innan jag gick hem satt jag på jobbet och läste om ögonsjukdomar. För er som inte vet, jobbar jag hos en optiker.
Det finns en sjukdom som heter keratoconus. Den innebär att hornhinnan börjar växa utåt, som en kon. Därav namnet.

I pärmen jag läste fanns massa bilder, och speciellt en bild kunde jag inte sluta tänka på.

Den kommer här:


bildkälla

Hur blundar man med det?? Usch.

Orättvist

Just nu kan jag inte tänka på annat än ett hemskt besked som kom igår.

Han är förlamad i ena sidan och tappar mer och mer på talet.
Snart ska det sättas in en dunderkur som vi sätter allt hopp till.

Han ska bli pappa i vår. Fyllde 30 nyss.

Var finns rättvisan i det?

Bye bye smidighet, hej hej träningsvärk

Äntligen dags för mig att ta tag i träningen igen efter mitt revbensbrott. Sedan jag blev sjuk och bröt revbenet har jag gått ner 5 kg. Jag hoppas naturligtvis att det inte är muskler som jag tappat, men det är klart att det är. Det dallrar lite för mycket, om man säger så. Jag vill bara inte inse det.

Igår fick sig benen en rejäl omgång, så jag nästan trillade ner för trapporna på Friskis.
Hur stört det än låter så älskar jag den känslan, när man tagit ut sig så pass mycket att man knappt orkar stå upp.
Idag behöver jag hjälp när jag ska sätta mig ner, och det blir värre imorgon. Men det gör inget.

Nu väntar väl nån vecka med konstant träningsvärk, för nu ska fläsket bort!
(Ja, jag vet att jag inte är tjock, men det känns så)

Wish me luck!

Vad f*n!

Jag blir helt knäpp på folk som ska gå över på övergångsställen, trycker på knappen och sen går ändå! Sitter man i bilen och ser detta tycker jag det är helt ok att hoppa ur och klappa till personen i fråga, alternativt gasa på,
för vanligt trafikvett, vad är det?
Är det så svårt att skita i att trycka eller är det ett tvångsbeteende många har?
Det gick en person framför mig på väg till jobbet idag som, just precis, tryckte och sen gick. Då känner jag att jag måste stanna och vänta tills det blir grönt bara för att inte alla stackars bilförare som blir stående ska bli arga på mig.

Jag vet att det inte bara är jag som känner såhär, så nästa gång ni ser att nån trycker och sen går, kan ni inte gå fram och skälla lite?

Lite för..

...länge att behöva vara kvar på jobbet till sen kväll. Vill inte. Måste. Missar till och med CSI. =(
Kom och håll mig sällskap!

Betongkeps

Ojojoj, vilken huvudvärk jag vaknade med idag, precis som jag förtjänade. Jag tror bestämt att jag blandade lite för mycket för mitt eget bästa, men vad kul jag hade!

Kl 19 vad det träff med töserna hos Mia, och man märker att man börjar bli "gammal" när man inte längre langar upp spriten och cocacolan på förfesten, utan istället bjuds det på mat och folk har med sig rödvin. Nu har man tagit det ett steg längre. =) Vad kommer härnäst, parmiddagshelvetet?

Vi hade det i alla fall väldigt trevligt, och ja, man kan bli hiskeligt full på rödvin. Det fick en av tjejerna erfara. Det lär väl dock inte vara sista gången. Till slut sinade vinet och vi skulle ta taxi ner till stans nya hippa ställe. Sliver.
Jag ska bojkotta skiten, gillar det inte alls. Skitlång kö och otrevliga vakter.

Av någon anledning blir jag alltid själv när vi kommer ut. Jag vet inte om det är jag som försvinner från alla andra eller tvärtom, men som tur var träffade jag snälla rara Kvick och fick hänga med han och hans polare. Vi gick till Karlssons istället, men stannade inte särskilt länge. Vi kom på att efterfest nog var en bra idé, och traskade hem till länsmannens son där han drog fram guran. Vi satt och skrålade en stund (stackars grannar), och det slank ner en och annan öl.
Klockan 03 drösade jag in innanför min dörr och var tvungen att sätta i mig några kaviarmackor så jag skulle bli törstig och få i mig vatten, annars hade jag nog fortfarande legat och ojat mig i sängen.
Jag tycker ändå att jag var hemma i väldigt god tid, men det kan ju ha att göra med att vi började efterfesta kl 01. =S

En väldigt lyckad kväll om jag får säga mitt!

Kanske dags att kontakta snälla farbrorn i vit rock?

Hade en till lustig dröm inatt. Jag har börjat drömma massor! De är ju inte logiska direkt..

Denna gång pluggade jag. Fast jag pluggade inte. Jag höll till utanför en affär där de skulle rea ut en massa saker, och som man ibland ser i filmer, hängde vi på låset.
Jag stod som nr två i kön och framför mig stod en dum dam i sina bästa år. Vi kastade oss in när dörrarna öppnades och det första jag ser är en hög med massa tusenlappar. Tyvärr såg den dumma damen den också, och slängde sig på högen före mig. Jag blev så arg! Som tur var såg jag fler högar med pengar, så jag blev inte utan. Jag tror att jag knatade ut från affären med ca 30 000 kr i kontanter. Tänk om det kunde vara så i verkligheten..

Detta tyckte jag var konstigt även i drömmen:

*Calle Schulman var med inne i affären.
*Calle Schulman såg ut som en hobbit.
*Jag lyckades bli arg i drömmen, det blir jag aldrig annars.
*Konstigt att gå in i en affär och "köpa" pengar.
*Dumma damen var inte dum, men ändå tyckte jag det.

Stay tuned, more to come. Antagligen.