Plötsligt händer det
De flesta jag känner vet att jag har varit tveksam till mitt nya liv som student, och nu plötsligt rycker inte bara ett, utan två företag i mig. Båda vill anställa mig, och inget utav jobben har jag sökt. Nån annan har rekommenderat mig.
Fatta självförtroende-boosten. Verkar som att mina dagar som student är över.
Jag lever.
Till att börja med måste jag säga att jag är hemskt ledsen att jag inte gett ifrån mig ett ljud på sistone, har bara inte haft lust. Känner mig faktiskt väldigt oinspirerad att blogga över huvudtaget (ska det skrivas så?). Inlägg kommer när det kommer.
Men iallafall, idag är en dag som jag väntat så länge på. Min fina Maria kommer hit snart, och vi ska ha det så mysigt. Bara så ni vet.
Trevlig helg!
Dyrt besök
Vad fan! 12 jävla minuter för länge har jag stått. Och jag ska åka innan han börjar skriva lappen. Ändå envisas han med att skriva. Jag vet, han gör bara sitt jobb, men lite jävla känsla kan man väl ha??
Och vad är det för sätt att bara ändra parkeringstiderna? Vem är på besök i en halvtimme? Idiotiskt.
En vän som jag vet att jag alltid kommer att ha.
Tror ni jag höll på att grina ögonen ur mig, eller?
Jag kan inte finna ord i hur mycket det värmde i mitt hjärta, det inlägget.
Jag kan inte heller beskriva hur mycket jag saknar henne. Att bara traska förbi hennes lägenhet och säga hej, där det för övrigt alltid luktade gott av IKEAs gröna doftljus. Kommer inte ihåg vad doften hette, men jag kommer ihåg exakt hur det luktade. Gott. Hemtrevligt.
I samband med att hon skulle flytta till Stockholm hjälptes vi åt att rensa ut hennes garderob. Det jag ville ha, fick jag ta. Bl.a en skriklila Filippa K-polo. Den har jag fortfarande kvar, jag kan liksom inte göra mig av med den, för den påminner så mycket om Maria. Min fina Maria.
När hon bodde i Stockholm och spelade handboll för Hammarby, åkte jag och hälsade på en helg. En annan gång, när jag skulle göra fystesterna till polisutbildningen, fick jag bo hos henne och Ivve dagen innan det var dags.
Det är enda gångerna jag har hälsat på när hon inte bott i Jönköping. Vilket jag skäms lite för. För en sådan fin vän borde man besöka oftare. Men det har nästan aldrig funnits tid. Och när det väl har funnits tid, har det inte funnits pengar. Nu pluggar jag ju också, så pengarna rullar inte direkt in. Men så fort jag får möjlighet, måste jag åka och hälsa på. Jag måste även ta reda på om det doftar likadant i hennes nya lägenhet, som det gjorde i den här i Jönköping.
Maria. Även om vi inte hörs så ofta, vet jag att jag alltid kommer kunna höra av mig. Oavsett vad det gäller.
Jag hoppas (fast jag vet egentligen) att du känner likadant. Du är en underbar vän som jag aldrig kommer att släppa.
Ursäkta?
Poliserna som intervjuade mig, gör en egen bedömning, sedan gör de en bedömning tillsammans med psykologen.
Så här tyckte poliserna:
"Emma är en mycket trevlig och rak person. Hon är ärlig, vet vad hon tycker och uttrycker sig väl. Hon har tidigare haft en arbetsledande roll och detta har utvecklat henne väldigt mycket. Vid tidigare ansökningar ansågs Emma vara för ung, vi tycker nu att Emma skulle bli en alldeles utmärkt polis."
Så här såg den gemensamma bedömningen ut:
"När Emma sökte första gången vad hon 21 år. Hon ansågs då vara för ung och naiv, men har nu mognat.
Hon är rakt på sak och säger vad hon tycker.
Rekommenderas."
Antingen blir man rekommenderad eller inte. Sist blev jag inte det och kom alltså inte in. Nu blev jag det, men kom ändå inte in! När jag frågade varför jag inte blev antagen, fick jag svaret att det enbart var för att de bantat ner antalet platser från 350 st till 140. Jag köper det, men det känns lite retligt.
Måste nu ta mig en rejäl funderare om jag vill fortsätta söka eller inte. Trodde att jag hade bestämt mig, men tydligen har jag inte det. Visserligen skickade jag in en ansökan som skulle varit till aug -10, men den har de flyttat till jan -11, eftersom de inte ska ta in några alls i aug.
Hur fasen ska jag göra? Chansen att jag kommer in då är ganska stor, eftersom jag blev rekommenderad.
Hjälp mig!
Inte denna gång heller.
Idag kom beskedet, för femte gången vill de inte ha mig. Nu söker jag inte igen. Deras förlust, hoppas jag.
Ärligt talat så känner jag mig inte så bitter. Nu slipper jag ju välja; polis eller arbetsterapeut. Det blir alltså arbetsterapeut, om ni inte förstod det.
Men jag undrar ändå: vad tycker de att det är för fel på mig?
Ska ringa rekryteringen nu och fråga.
Hej så länge!
Nu är vi uppkopplade!
Nytt telefonnr hem, bredbandet fungerar ypperligt, och canal plus-kanalerna finns där de ska finnas.
Nu har Markus även fixat nya sladdar, så vi kan titta på TV igen.
Har väl egentligen inte så mycket att skriva, så det blir bara skit om jag fortsätter.
Därför tänker jag inte skriva mer.
Vi hörs!
Det här med att blogga...
Vi flyttade i fredags. Eller ja, alla andra flyttade, jag låg hemma hos mor och far och var spysjuk.. Mindre kul.
Det försvann en enda påse under hela flytten. Den viktigaste. I den låg ALLA sladdar till TV, hemmabiosystem, DVD, Xbox. Inser nu hur beroende jag är av just TVn. För vad gör man när man inte har något att göra? Jo, sätter på en film, eller nåt dåligt program som går. Först idag har Markus lyckats skaka fram en elkabel till dumburken, så idag är en dag av lycka. När vi lyckas få fram resten får vi se.
Just nu våldgästar vi Becca. Vi behövde visst klippa oss. Under tiden som hon klipper Markus bloggar jag. Man får passa på. =)
Jag fick världens utskällning på träningen i tisdags. Av en annan tränare. Han kallade sig läkare och ville lägga ispåse på en stukad fot, jag ville linda den. Därav utskällningen. Alla vet väl att man lindar en stukad fot?? Att ispåsen bara är till för att lindra smärtan. Det visade sig senare att denna "läkaren" arbetade inom psykiatri.
Med tanke på hans brist på anger management kanske han borde lägga in sig själv? Jag är fortfarande arg.
Hepp, nu hemgång, dags att lägga ifrån sig datorn.
He' på 're!
Madde Mörbultarn
Det betyder såklart att jag verkligen behövde massage, och jag lovar mig själv varje gång att jag ska gå oftare. Men nej. Det händer inte.
Hur som helst, nu efteråt känner jag mig som en ny människa. Dags att duscha igen, har visst lite olja i håret. Sen ska jag upp till nya lyan. Iiiiii!
It's a beautiful day!
Idag börjar flytten! Kl 14 är det besiktning och då får vi nycklarna. Sen ska vi bära kartonger. Efter det ska vi bära lite mer kartonger. Eller ja, innan 17 är det jag som står för bärandet när Markus jobbar.
Men det gör ingenting. För först ska jag på massage hos fina Madde.
Måste sätta fart nu. Ska vara hos Madde kl 11 och jag sitter fortfarande i min ack så sletna, men oh så sköna morgonrock.
Ha en bra dag!
Nu börjar livet!
Nu får vi bara vänta och se ifall jag blir godkänd, men det tror vi, eller hur?
Jag har en annan sak som jag kan grubbla ihjäl mig på.
Om ca tre veckor får jag besked från polishögskolan, om jag kommer in eller inte. Blir det ett "nej tack" denna gången också finns det inte så mycket att fundera på, men OM jag kommer in, ska jag ta platsen då..?
Det är inget lätt beslut vill jag lova, eftersom jag alltid har varit säker på vad jag vill. Nu vet jag inte om jag tycker det är värt allt slit. Jag har allt som oftast ont i mitt knä, och frågan jag ställer mig är ifall jag pallar att vara polis.
Känns som att jag måste fundera länge innan jag bestämmer mig.
Var har jag varit?
Ja just det.. Har inte skrivit på ett tag.
Anledningen?
Sitter med en krånglig hemtenta som ska vara klar på tisdag. 5 sidor exkl. referenslista och försättsblad. Jag har skrivit 1,5 sida. Det känns sådär bra. Det lossnar liksom inte.
Men. Jag har några dagar kvar innan den ska vara inlämnad.
Nu ska jag fortsätta. Om en liten stund..
Det här går nog vägen ändå!
Nu är det bara en hemtenta kvar, sen är de två första kurserna avklarade!
Så otroligt skönt, det här trodde jag inte för en månad sedan.
Då kändes allt bara skit, men nu, nu ser jag ljuset i tunneln!
Tycker det är väldigt svårt att veta vad man ska prioritera på högskolan. När våra lärare presenterar uppgifterna, låter allt som världens grej, att vi måste lägga ner all vaken tid på just deras kurser och när man väl tittar på allt, är det inte så farligt.
Men jag undrar ändå när man lär sig att prioritera rätt.
En sak som jag har lärt mig är iallafall att det löser sig.
Ja, jag skulle kunna brista ut i sång, så glad är jag.
Vetenskapliga rapporter
Ja, det är det som vi håller på och stånga oss blodiga med i skolan just nu. Så osannolikt krångligt med alla delar som måste vara med, och vad som ska stå i varje del, och vilken plats i ordningen alla delar har.
Puh!
Jag längtar inte till c-uppsatsen. Där snackar vi arbete.
Trevlig helg alla!
Wohoo!
Tentan blev återlämnad idag. Gissa vem som bara hade 3,5 fel och därmed fick ett B i betyg?
JAG!
Nu ska jag fira med godis. Yes!
Älskade farmor
Igår var det ett år och fem månader sen du åkte till himlen.
Hoppas du sover gott.
Min tid är över.
Det visade sig att jag är starkare i båda benen än vad jag någonsin har varit.
Mycket märkligt, eftersom de senaste gångerna jag testat styrkan, har varit efter 6-12 månaders rehab. Nu har jag rehabiliterats i 3 månader, utan att få ta i allt vad jag orkar på gymmet.
Så jag kommer inte träffa min sjukgymnast mer, under förutsättning att inget krånglar. Jag ska inte heller nöta på gymmet, för i mitt fall gör det mer skada på knät, än vad det gör nytta. Nu är det spinning fyra ggr i veckan som gäller en månad framöver, sen får jag börja kötta på med box-och skivstångspass. Wohoo!
Jag bröt ihop. Nu kommer jag igen.
-För att det såg ut som en bomb briserat i lägenheten.
-För att jag var trött.
-För att jag var hungrig.
-För att jag skulle fått pengar igår från Landstinget, och inte fått det.
-För att det just därför ekade tomt på kontot.
-För att jag inte hittade till matsalen på sjukhuset och fick nöja mig med en smörgås till lunch.
-För att min underbara sambo förlorat sin mormor.
-För att våra lärare tror att vi studenter är några slags supermänniskor som klarar med alla uppgifter vi får.
-För att vi ska flytta snart, och det känns inte som vi ska hinna med allt inför flytten.
-För att jag antagligen inte kommer bli polis.
Ja, jag grinade för i princip allt.
Men mest grät jag nog för att jag grät. Tyckte så otroligt synd om mig själv.
Nu. Nu är det nya tag. Men först ska jag äta frukost.
I nailed it!
Vilket flow jag är inne i!
De senaste veckorna har skolan bara känts som ett påhäng, och jag övervägde för en stund om jag skulle fortsätta eller inte.
Nu känns det som vinden har vänt. Statistiktentan idag kändes som en match mot ett Kalle Anka-lag, alltså som en väldigt lätt match. Jag kommer definitivt få en kalldusch om jag inte klarar den, eftersom det känns så himla bra.
Fick dessutom mail från en lärare idag att jag klarade mina kompletteringsuppgifter från förra seminariet. Jag var ju i Stockholm då och kunde inte vara på två ställen samtidigt. Och grupparbete nr 2 är snart klart, lite finslip kvar bara.
Jag kan med gott samvete hålla skolbäckerna stängda under denna helg. Och det kommer jag baske mig göra.
Trevlig helg!
Uppladdning inför tenta med Ara!
Vilken människa! Helt fantastisk. Han berätttade bl.a hur alla brottare bantar ner sig inför invägningen innan tävlingar. Inte minde än 11 (!) kg har han bantat ner sig som mest. Annars brukar det ligga på runt 7-8 kg. PÅ EN VECKA! Fatta disciplinen. Vad äter man då?
Han talade såklart mycket om OS i Peking, och vad FILA egentligen håller på med.
Han har inte bestämt sig ännu, om OS 2012, men oavsett vad han bestämmer sig för, kommer han alltid vara kung på mattan.
Han är cool.
Jag är osannolikt inspirerad.
Imorgon ska jag regera på tentan.