Tillbaka i verkligheten
Nu ska väskorna packas upp, och kanske, så småningom, kommer en och annan bild poppa upp här på bloggen.
Vejkejtion
See you in a week!
Norrmän behöver TVÅ röda gubbar
När vi var i Oslo såg vi till vår förvåning att de hade inte en, utan två röda gubbar vid övergångsställena.
Detta funderade vi över en stund. Varför i helvete har de det?
Adde sa att den översta betydde: Stanna.
Den andra betydde: STANNA!!
Detta skrattade vi gott åt ett tag innan jag blev tvungen att fråga en polis varför det var så.
Vet ni vad han svarade?
(Läs med norsk accent) Vi nörrmän trenger to gubber.
Haha, det var alltså som Adde trodde.
Sjukt kul.
Stanna.
STANNA!!
You know!
Och vad gör man ute i ett hus i en skog på kvällarna när myggen tar över? Jo, spelar Uno. Blev återintroducerad i det spelet under dessa dagar.
Det är hån, det är skadeglädje, det är ilska och det är en viss svårighet (för en del, men det gör inget, Markus) att begripa regler, vilket skapade en del osämja i sällskapet.
En dagstur till Oslo stod även på schemat där vi åt en lyxig lunch på den exklusiva hamburgerrestaurangen Burger King. Två menyer slutade för vår del på 250 freakin' norska kr.
Nu ska vi ladda semesterbatterierna, för på torsdag drar vi till Fjällbacka. Och det är ju ganska ansträngande att ha semester.
Akkurat?!
Är det arbetsterapeut jag ska bli?
Såg igår att jag kommit in på arbetsterapeutprogrammet (långt ord...) till hösten.
Känns väldigt skönt att jag vet vad jag ska göra i augusti och framåt, men nånstans ringer tveksamheten.
Vill jag detta? Nej, egentligen inte. Jag vill ju bli polis och fånga tjuvar, men samtidigt kan jag ju inte gå och vänta på att komma in där i all evighet. Jag kanske aldrig kommer in!
Vi får se vart det bär, helt enkelt. Jag kanske kommer fram till att jag trivs hur bra som helst, och gör jag inte det..
Ja, det får jag ta då. Kanske kommer in på Polishögskolan i januari och då hoppar jag av det andra.
Men. Där är vi inte ännu. Ett steg i taget.
Knät förresten. Det är svullet allan. Som en miniminihandboll. Och eftersom jag ska hålla det i högläge när jag sover betyder det att jag måste sova på rygg. Det gör jag aldrig. Så jag sover skitdåligt. Och när jag sover dåligt blir jag grinig och bitchig. Sur. Kort stubin.
Vem får ta smällen? Markus. Förlåt älskling.
Aj, aj, oj, oj.
Chop, chop, fix, fix, klart!
Märkligt nog har jag inte ont. Har till och med kunnat gå utan kryckor. (Ser dock ut som jag skitit ner mig.)
Nu väntar det roliga. TRE månaders rehab. Jag som hoppades i mitt stilla sinne att jag kunde vara med på lite försäsong, men icke sa Nicke.
Hela bilresan hem från sov jag som ett barn. Tråkigt för Markus, men denna gång hade jag faktiskt ett ganska giltigt skäl. Hade ju trots allt varit nedsövd.
Tänkte faktiskt snart tänkt att lägga mig igen. Sömn is da shit!
Gullunge!
Ska strax iväg på Guldklimpens dop.
Så himla söt är ungen!
Hörs!
Vilken underbar dag!
Vilket vi också gjorde, och vilken dag vi har haft!
Så fort man kliver innanför portarna, blir man barn igen, och vill åka allt. Iallafall jag, Markus var lite svårflörtad inför vissa åkattraktioner, men jag fick upp honom i allt. Balder kommer alltid vara en favorit. Det går snabbt, det är upp och ner i en hiskelig fart och man hörde ångestfyllda glädjevrål hela tiden. Kortet som togs på oss visade verkligen hur kul vi hade, och det var vi förstås tvungna att ha, eftersom vi var enna riktiga turister.
Flumeride håller fortfarande måttet, vi hamnade tillsammans med ett annat par som snabbt satte sig längst bak. Ännu snabbare var jag att slå ner häcken och slippa sitta längst fram. Så gissa vem som blev blötast. Markus.
När vi klev ur såg det ut som han kissat i brallan och på något sätt även lyckats pricka hela tröjan.
Tur att det var sanslöst varmt, så det torkade fort.
Vid halv fem var vi nöjda, så då bar det av hemåt. Nu har vi just sovit en stund och är otroligt hungriga, och nu säger han till mig att vi måste laga mat. Bäst att jag hjälper till, med denna lilla expetis jag kan erbjuda.
Ha det gott i värmen!