IKEA is the shit!
Söndagen spenderades på IKEA med min älskling. Tidsoptimister som vi är, tänkte vi shoppa lite kläder på A6 också.
Det hann/orkade vi inte. Istället åkte vi hem och började skruva. Och skuva. Och skruva. Två garderober och en byrå.
Fan vad vi slet. Nu är iallafall stommen till garderoben klar och byrån står på sin plats.
Lite till måste vi alltså skruva. Dörrarna till garderoben plus inredning, sedan även en skohylla och hatthylla. Men det kan väl knappast vara så svårt? Kan hända att jag får äta upp att jag skrev så. Vi får se.
Totalt handlade vi för drygt 5500 kr. Vi fick jävligt mycket för pengarna.
Det kommer bli så snyggt. När allt är klart vill säga, igår såg det ut som ett slagfält här hemma...
Sambo
Det ska bli helt underbart.
Egentligen hade jag velat köpa en lya, men med tanke på att jag söker skola, kanske det är inte är så klokt om man sitter med bostadslån om jag blir student. Hej, hej CSN. Typ.
Och nu snöar det också. Typiskt. Men jag tror inte att något kan förstöra mitt glada humör!
Monster
Hur kan man bli så ond? Precis som många andra skyller han på sitt taskiga förhållande till sin mamma.
En jävligt dålig ursäkt, tycker jag.
I Stockholm
Life is a bitch
På måndag ska han bli pappa för första gången. Han är så dålig nu att läkarna kommer att sätta igång förlosningen om inget händer i helgen. Bara för att han ska få se stt barn.
Jag vet inte riktigt vad som är värst; att han vet om att han inte kommer vara där när hans dotter tar första steget, skaffar första pojkvännen, tar studenten, gifter sig.. Eller hans fru som vet att så fort hon har fått barn, förlorar sitt livs kärlek..
För det är så det känns, han håller ut tills han har fått hålla sitt barn i famnen.
Det gör fysiskt ont i mig när jag tänker tanken att hon kommer få begrava sin dotters pappa. Det, eller att begrava sitt barn, måste vara det värsta man kan gå igenom som människa.
Alla tankar är nu hos dom.
Vad är det för dag?
När jag är ledig har jag ingen koll alls på vad det är för dag.
Men idag råkar jag veta att det är fredag, för imorgon ska Markus och jag till Mia och Emil och det skulle vara på lördag. Alltså är det fredag idag.
Hade en lite konstig dag igår. Eller rättare sagt, jag var lite konstig. Med jämna mellanrum blev jag helt yr. Inte så att jag var på väg att trilla, men ungefär så som man känner sig när man har druckit liiite för mycket alkohol. Visserligen är väl risken ganska stor att man ramlar då, men ni fattar vad jag menar. Hoppas jag slipper det idag.
Eftersom jag är lite av en hypokondriker blir jag rädd för att jag har åkt på nån virusinfektion från Egypten. Men det behöver jag nog inte oroa mig för, eftersom jag vaccinerade mig innan jag åkte dit förra året.
Men ändå. Jag blir lite nojjig och tror att det har simmat in pyttesmå fiskar under huden vid något tillfälle som jag var och snorklade. Fråga mig inte hur de har kommit in där, det är bara en äcklig känsla. Psyket nästa?
/Utflippade Emma
Tillbaka till vardagen
Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg bara om trafiken i Kairo, som förövrigt har 22 (!) miljoner invånare, plus två miljoner turister. Av dessa 22 miljoner är ca två miljoner bilägare.
Uppkörningen i Egypten består av att köra en raksträcka i 60 meter. Klarar man det, har man fått sitt körkort.
För att sammanfatta trafikupplevelsen i Kairo kan jag berätta att deras motorväg hade tre körfält. Det betyder inte att de kör tre bilar i bredd. Nejdå, sex-sju bilar i bredden, och helt plötsligt kommer det en fullpackad åsna. I motsatt riktning! På något sätt får även den plats. Helt otroligt.
Alla tutar, hela tiden.
Dessa två veckor har främst spenderats på stranden, men vi har som sagt även varit i Kairo och ute med båt och snorklat vid rev. Mamma och pappa var även i Luxor, men där var jag förra året. (Var även i Kairo förra året, men någon råkade radera alla bilder)
Röda havet kan vara det hav med mest fantastiskt vatten! Som att stoppa ner huvudet i ett akvarium. Tre turer var vi ute med båt. På den ena turen fick vi simma bland vilda delfiner. Jag har aldrig varit särskilt sugen på att göra det, men jag måste ändå säga att var väldigt tufft att faktiskt se delfiner och framförallt att vara så nära!
Får se om jag lyckas lägga upp några bilder så småningom.
När vi kom till flygplatsen stod min underbara pojkvän och väntade. Två veckor utan honom har känts som ett halvår!
Inte en chans att vi kan hålla händerna borta från varandra! =)
På måndag börjar allvaret igen. Då är jag tillbaka på jobbet..
Later!