These words are my own...

Grattis farfar 79 år!

Var och hälsade på honom i stugan idag. Han börjar bli gammal och sköplig.
Började med att bjuda honom på middag inne i den vackra staden Gislaved.
Sen tvingade mamma, jag och min faster med honom till Dressman, han skulle minsann få lite nya kläder på sin dag. Tror inte att han någonsin stått inne i ett provrum.. Precis när han trodde att han slapp prova fler kläder kom vi med ett par byxor till.
Den blicken vi fick var värd att dö för!
Den förmedlade i pricip: Fan, jag vill inte mer. Vad gör ni med mig? Ni är skitjobbiga, gå härifrån.
Allt med glimten i ögat. Lilla farfar.

När vi kom tillbaka från "stan" var det dags för tårta och kaffe. Lite prat, lite skratt.

Mamma, pappa och jag bestämde oss för att åka till farmor oxå, som bor på ett äldreboende för demenssjuka lite längre bort. Hon satt snällt på sitt rum och spelade patiens.
Den ensammes spel.

Lilla tant, hon vet inte vart hon är eller vad hon gör där.  Ett år har hon bott där, lite drygt, men hon tror fortfarande att hon bara varit där i tre dagar.
-"Snart kommer nog gubben och hämtar mig, vi måste hem och elda i spisen."

Men hon har det bra, det vet jag. Hon bor i egen lägenhet i en korridor på hemmet. Perfekt för henne.
Lite jobbigt bara att hon inte känner igen mig och att hon glömde att vi varit där så fort vi hade sagt hejdå.
Vet att hon inte kan rå för det, men det gör ändå ont.

Idag har trots allt varit en bra dag.  Skönt att träffa de gamle, man vet inte hur många gånger till man får chans att göra det.

Kärlek.

Emma