En kväll av guld
Igår var en väldigt bra dag! Eller, ja, kvällen då.. Jobbade mellan 5.30- 18.15, men hade något att se fram emot; kvällen men Clara. Bara hon och jag, det var väldigt längesen.
Tanken var att hon skulle komma hit och låna vårt badkar, men när hon kikade in på jobbet 15 min innan jag slutade bestämde vi att vi skulle gå nånstans och käka lite.
Efter många om och men (Sir Simon's, Baltzars, Pallas Athena, är bara några av de restauranger vi valde mellan) kom vi fram till att piren faktiskt finns. Har inte riktigt fattat det ännu... Dit gick vi, åt gott, drack gott och bara myste. Pratade om allt och inget och det kändes verkligen som förr. Jättemysigt.
När vi kände oss färdiga traskade vi vidare till Confession. Verkligen ett ställe att rekommendera! Hur snyggt som helst, ett ställe att softa på, i alla fall vid den tiden vi var där, runt 21. Tog en lyxdrink och gick sedan till Centrum av alla jävla ställen. Men, mina vänner, det var billig sprit. =) Har aldrig känt mig så gammal som jag gjorde då.
Bara massa 18-åringar ju! Såg en grabb som hade intatuerat 1989 över örat, varpå Clara utbrister:
"-Ja, det var ju jävla coolt att ha 1898 tatuerat på huvet!"
Haha, hon har sina ljusa stunder!
När jag skulle på dass stod det en liten brud utanför, helt plakat.
"-Det är första gången jag är full!" Helnöjd var hon.
"Jaha, och hur gammal är du då? frågar jag.
"-15!"
Då fick jag nog och skvallrade för vakten. Hehe. Ska inte bli polis för intet.
Imon ska Christian och jag upp och käka hotellfrukost. Inte jättespeciellt för min del, men bara mysigt att göra nåt annat. Emil och Mia kanske hänger på.
Vi ska för övrigt till Köpenhamn med dom om två veckor. Kanske Davidsson oxå. Vi hyr en minibuss och stannar över helgen, köper såklart med oss lite alkoholgottgott hem =)
Det var det. En liten uppdatering varje vecka, det är lagom.
Måste bara avsluta med ett citat från Myle på jobbet..
"-Reggae! Ingen sommar utan ragga! Säg inte till nån att jag sjöng på den!
Haha, mina arbetskamrater är guld värda!
Ha det gott, amigos!
Puss! - Emma
Tanken var att hon skulle komma hit och låna vårt badkar, men när hon kikade in på jobbet 15 min innan jag slutade bestämde vi att vi skulle gå nånstans och käka lite.
Efter många om och men (Sir Simon's, Baltzars, Pallas Athena, är bara några av de restauranger vi valde mellan) kom vi fram till att piren faktiskt finns. Har inte riktigt fattat det ännu... Dit gick vi, åt gott, drack gott och bara myste. Pratade om allt och inget och det kändes verkligen som förr. Jättemysigt.
När vi kände oss färdiga traskade vi vidare till Confession. Verkligen ett ställe att rekommendera! Hur snyggt som helst, ett ställe att softa på, i alla fall vid den tiden vi var där, runt 21. Tog en lyxdrink och gick sedan till Centrum av alla jävla ställen. Men, mina vänner, det var billig sprit. =) Har aldrig känt mig så gammal som jag gjorde då.
Bara massa 18-åringar ju! Såg en grabb som hade intatuerat 1989 över örat, varpå Clara utbrister:
"-Ja, det var ju jävla coolt att ha 1898 tatuerat på huvet!"
Haha, hon har sina ljusa stunder!
När jag skulle på dass stod det en liten brud utanför, helt plakat.
"-Det är första gången jag är full!" Helnöjd var hon.
"Jaha, och hur gammal är du då? frågar jag.
"-15!"
Då fick jag nog och skvallrade för vakten. Hehe. Ska inte bli polis för intet.
Imon ska Christian och jag upp och käka hotellfrukost. Inte jättespeciellt för min del, men bara mysigt att göra nåt annat. Emil och Mia kanske hänger på.
Vi ska för övrigt till Köpenhamn med dom om två veckor. Kanske Davidsson oxå. Vi hyr en minibuss och stannar över helgen, köper såklart med oss lite alkoholgottgott hem =)
Det var det. En liten uppdatering varje vecka, det är lagom.
Måste bara avsluta med ett citat från Myle på jobbet..
"-Reggae! Ingen sommar utan ragga! Säg inte till nån att jag sjöng på den!
Haha, mina arbetskamrater är guld värda!
Ha det gott, amigos!
Puss! - Emma
Polis, polis potatisgris
Den 12e juni var jag i Sundbyberg och gjorde fystester till polisrekryteringen.
Hallå! Lilla jag...!
Det gick jättebra! Eller det är klart att man aldrig är helt nöjd, men jag klarade mig med god marginal.
Först gjorde vi löpningen. 2 km under 10.15 för tjejer. Var lite nervös för detta, pga mitt knä, men det gick jättebra.
9.08 sprang jag på, helt ok tycker jag.
Förstår inte dom som inte kommer förberedda till fysen, det är ju verkligen något man kan träna till. De senare IQ testerna är ju inget att göra åt om man misslyckas på... Det säger väl sig självt att man inte kan vara 40 år och halvfet när man ska löpa 2 km på tid.. Blir irriterad!
Sedan var det dags för Harres test. ett smidighetstest där man ska göra kullerbytta, hoppa över häck, krypa under häck i en viss ordning. Även detta på tid. 16 sek för tjejer, jag fick 13.84. Gott!
Sist var det dockan. Man ska lyfta en 77 kgs docka och släpa 15 m. Inte på tid. De sa exakt hur man skulle lyfta och vad man skulle tänka på, så det var inga problem.
Det som var så himla skönt under dagen var att alla stöttade varandra. Man såg inte alla andra som konkurrenter, utan mer som lagkamrater. Hade någon problem med något skrek man lite extra och peppade järnet.
Det var till och med en kille som sprang ett extra varv på löptestet för att hjälpa en tjej som hade det tungt.
Mycket fint gjort, det hade han lika gärna kunnat skita i.
När jag ändå var i Stockholm passade jag på att hälsa på Maria. Eller ja, jag behövde ju nånstans att sova oxå..
Hade kunnat sova i Uppsala hos några kompisar till mamma och pappa, men det kändes mer aktuellt att vara hos Maria och Ivar. Och det gick bara för dom att jag var där så det var ju inte mycket att fundera på..
Jag gillar verkligen henne. Tråkigt att hon är så långt bort bara... Det är inget knussel med henne, hon säger vad hon tänker och det är så himla skönt. Man vet att hon alltid är ärlig. Det är jävligt uppskattat.
Kände mig som en lantlolla i stora stan... Tittade på allt folk med öppen mun och såg allmänt förvirrad ut. Tunnelbanesystemet är ju som en djungel, tror det skulle ta mig flera år att lära mig det.
Men en sak stör mig. Är det så svårt att le??
Såg inte en enda göra det på stan.
Har inget mer att skriva nu..
Later! - Lantlollan Emma
Hallå! Lilla jag...!
Det gick jättebra! Eller det är klart att man aldrig är helt nöjd, men jag klarade mig med god marginal.
Först gjorde vi löpningen. 2 km under 10.15 för tjejer. Var lite nervös för detta, pga mitt knä, men det gick jättebra.
9.08 sprang jag på, helt ok tycker jag.
Förstår inte dom som inte kommer förberedda till fysen, det är ju verkligen något man kan träna till. De senare IQ testerna är ju inget att göra åt om man misslyckas på... Det säger väl sig självt att man inte kan vara 40 år och halvfet när man ska löpa 2 km på tid.. Blir irriterad!
Sedan var det dags för Harres test. ett smidighetstest där man ska göra kullerbytta, hoppa över häck, krypa under häck i en viss ordning. Även detta på tid. 16 sek för tjejer, jag fick 13.84. Gott!
Sist var det dockan. Man ska lyfta en 77 kgs docka och släpa 15 m. Inte på tid. De sa exakt hur man skulle lyfta och vad man skulle tänka på, så det var inga problem.
Det som var så himla skönt under dagen var att alla stöttade varandra. Man såg inte alla andra som konkurrenter, utan mer som lagkamrater. Hade någon problem med något skrek man lite extra och peppade järnet.
Det var till och med en kille som sprang ett extra varv på löptestet för att hjälpa en tjej som hade det tungt.
Mycket fint gjort, det hade han lika gärna kunnat skita i.
När jag ändå var i Stockholm passade jag på att hälsa på Maria. Eller ja, jag behövde ju nånstans att sova oxå..
Hade kunnat sova i Uppsala hos några kompisar till mamma och pappa, men det kändes mer aktuellt att vara hos Maria och Ivar. Och det gick bara för dom att jag var där så det var ju inte mycket att fundera på..
Jag gillar verkligen henne. Tråkigt att hon är så långt bort bara... Det är inget knussel med henne, hon säger vad hon tänker och det är så himla skönt. Man vet att hon alltid är ärlig. Det är jävligt uppskattat.
Kände mig som en lantlolla i stora stan... Tittade på allt folk med öppen mun och såg allmänt förvirrad ut. Tunnelbanesystemet är ju som en djungel, tror det skulle ta mig flera år att lära mig det.
Men en sak stör mig. Är det så svårt att le??
Såg inte en enda göra det på stan.
Har inget mer att skriva nu..
Later! - Lantlollan Emma
Lätt fånget, lätt förgånget...
Känner mig som en svikare.. Fy fan.
Har lämnat tillbaka Herkules, han visade beteenden som vi inte kan acceptera, bl. a högg han mot mig. Det går inte ha en sån hund, som man inte kan lita på. Det jobbiga är att han var så himla mysig största delen av tiden som vi hade honom. Kelsjuk och tillgiven. Men det hjälper inte.
En del som kom hem hit morrade han åt. Hur ska folk våga komma hit till slut, när de möts av en tjurig, stor hund?
Försöker intala mig själv att vi gjorde rätt, och alla som jag pratat med har sagt samma sak. Saknar honom ändå.
Har grinat som fan. Samma dag som vi lämnade honom skulle jag plocka undan hans grejer, vattenskål och sånt.. Bröt ihop totalt. Mamma fick komma och sova hos mig, eftersom Christian inte var hemma.
Hade velat ha honom här då. Istället var han och spelade beachhandboll i Eksjö.
Ja, det var bestämt sen tidigare, men det hjälps inte. Hade velat att han skulle skita i den turneringen och komma hem till mig. Är jag bitchig nu?
Ja, nu vet ni. Det här suger verkligen. Vi hade honom i sex veckor, men jag hann fästa mig vid honom så totalt, trodde inte det var möjligt att göra det så fort.
Och dom där ögonen. Som tittade så bedjande på mig när jag pratade med Christian på telefon..
"-Ni ska väl inte lämna bort mig?"
Fruktansvärt jobbigt beslut. Men nu är det som det är...
Det som retar mig mest är att dom inte sa något om hans beteenden.
"-Nej, han har aldrig visat någon aggressivitet."
Varför får inte hennes egna tös gå fram till honom då? Jävla häxa, var ärlig!
Nu har jag gnällt klart.
Over and out.
Har lämnat tillbaka Herkules, han visade beteenden som vi inte kan acceptera, bl. a högg han mot mig. Det går inte ha en sån hund, som man inte kan lita på. Det jobbiga är att han var så himla mysig största delen av tiden som vi hade honom. Kelsjuk och tillgiven. Men det hjälper inte.
En del som kom hem hit morrade han åt. Hur ska folk våga komma hit till slut, när de möts av en tjurig, stor hund?
Försöker intala mig själv att vi gjorde rätt, och alla som jag pratat med har sagt samma sak. Saknar honom ändå.
Har grinat som fan. Samma dag som vi lämnade honom skulle jag plocka undan hans grejer, vattenskål och sånt.. Bröt ihop totalt. Mamma fick komma och sova hos mig, eftersom Christian inte var hemma.
Hade velat ha honom här då. Istället var han och spelade beachhandboll i Eksjö.
Ja, det var bestämt sen tidigare, men det hjälps inte. Hade velat att han skulle skita i den turneringen och komma hem till mig. Är jag bitchig nu?
Ja, nu vet ni. Det här suger verkligen. Vi hade honom i sex veckor, men jag hann fästa mig vid honom så totalt, trodde inte det var möjligt att göra det så fort.
Och dom där ögonen. Som tittade så bedjande på mig när jag pratade med Christian på telefon..
"-Ni ska väl inte lämna bort mig?"
Fruktansvärt jobbigt beslut. Men nu är det som det är...
Det som retar mig mest är att dom inte sa något om hans beteenden.
"-Nej, han har aldrig visat någon aggressivitet."
Varför får inte hennes egna tös gå fram till honom då? Jävla häxa, var ärlig!
Nu har jag gnällt klart.
Over and out.