Lätt fånget, lätt förgånget...
Känner mig som en svikare.. Fy fan.
Har lämnat tillbaka Herkules, han visade beteenden som vi inte kan acceptera, bl. a högg han mot mig. Det går inte ha en sån hund, som man inte kan lita på. Det jobbiga är att han var så himla mysig största delen av tiden som vi hade honom. Kelsjuk och tillgiven. Men det hjälper inte.
En del som kom hem hit morrade han åt. Hur ska folk våga komma hit till slut, när de möts av en tjurig, stor hund?
Försöker intala mig själv att vi gjorde rätt, och alla som jag pratat med har sagt samma sak. Saknar honom ändå.
Har grinat som fan. Samma dag som vi lämnade honom skulle jag plocka undan hans grejer, vattenskål och sånt.. Bröt ihop totalt. Mamma fick komma och sova hos mig, eftersom Christian inte var hemma.
Hade velat ha honom här då. Istället var han och spelade beachhandboll i Eksjö.
Ja, det var bestämt sen tidigare, men det hjälps inte. Hade velat att han skulle skita i den turneringen och komma hem till mig. Är jag bitchig nu?
Ja, nu vet ni. Det här suger verkligen. Vi hade honom i sex veckor, men jag hann fästa mig vid honom så totalt, trodde inte det var möjligt att göra det så fort.
Och dom där ögonen. Som tittade så bedjande på mig när jag pratade med Christian på telefon..
"-Ni ska väl inte lämna bort mig?"
Fruktansvärt jobbigt beslut. Men nu är det som det är...
Det som retar mig mest är att dom inte sa något om hans beteenden.
"-Nej, han har aldrig visat någon aggressivitet."
Varför får inte hennes egna tös gå fram till honom då? Jävla häxa, var ärlig!
Nu har jag gnällt klart.
Over and out.
Har lämnat tillbaka Herkules, han visade beteenden som vi inte kan acceptera, bl. a högg han mot mig. Det går inte ha en sån hund, som man inte kan lita på. Det jobbiga är att han var så himla mysig största delen av tiden som vi hade honom. Kelsjuk och tillgiven. Men det hjälper inte.
En del som kom hem hit morrade han åt. Hur ska folk våga komma hit till slut, när de möts av en tjurig, stor hund?
Försöker intala mig själv att vi gjorde rätt, och alla som jag pratat med har sagt samma sak. Saknar honom ändå.
Har grinat som fan. Samma dag som vi lämnade honom skulle jag plocka undan hans grejer, vattenskål och sånt.. Bröt ihop totalt. Mamma fick komma och sova hos mig, eftersom Christian inte var hemma.
Hade velat ha honom här då. Istället var han och spelade beachhandboll i Eksjö.
Ja, det var bestämt sen tidigare, men det hjälps inte. Hade velat att han skulle skita i den turneringen och komma hem till mig. Är jag bitchig nu?
Ja, nu vet ni. Det här suger verkligen. Vi hade honom i sex veckor, men jag hann fästa mig vid honom så totalt, trodde inte det var möjligt att göra det så fort.
Och dom där ögonen. Som tittade så bedjande på mig när jag pratade med Christian på telefon..
"-Ni ska väl inte lämna bort mig?"
Fruktansvärt jobbigt beslut. Men nu är det som det är...
Det som retar mig mest är att dom inte sa något om hans beteenden.
"-Nej, han har aldrig visat någon aggressivitet."
Varför får inte hennes egna tös gå fram till honom då? Jävla häxa, var ärlig!
Nu har jag gnällt klart.
Over and out.
Kommentarer
Trackback