These words are my own...

Det är bara ett skal kvar av henne.. Jobbigt att se, inte alls den goa, glada farmor jag alltid haft.
Men vad finns att göra? Inte ett skit.
Var och hälsade på henne i fredags, på sjukhuset. Det kändes bra. Vet inte när jag träffar henne nästa gång.
Usch, vad tragiskt det lät!

Ute