Julsammanfattning

Ja, vad ska man säga? Julen är helt enkelt inte lika mysig som när man var liten. Dagen innan julafton kunde man inte sova för att man var så spänd och förväntansfull över vad tomten skulle komma med.
Nu när man är vuxen är det alltid samma sak, vilket naturligtvis är charmigt på sitt sätt.

Mamma blir sur för att ingen hjälper till i köket, och är man väl där och ska hjälpa till, blir hon irriterad över att man är i vägen. Pappa och jag knycker skinka innan maten, och det får mamma att gå i taket. I lagom tid till Kalle har jag somnat på pappas mage, han i sin tur ligger med huvudet bakåt på soffryggen och snarkar. Mamma står fortfarande i köket och svär, farfar sitter och röker på balkongen och pratar lite med sig själv, om samma sak som han har talat om för mamma de senaste åtta gångerna de varit ute och rökt. Den enda som är vaken och helt hundra tillfreds med allt, är min farbror som sitter och smuttar på en öl och har en fet prilla snus under läppen.
Missförstå mig rätt, jag hade en väldigt mysig jul (trots allt), men man slutar aldrig att förvånas.

Efter Kalle ringer en bekant till familjen som inte hade en lika trevlig jul. Hans fru hade dött 15,50 på julafton.. Cancer.
Stackars människa. Inte nog med att hans fru dog på julafton, under mittten av nittotalet blev hans son ihjälslagen med ett basebollträ, och mördaren går fortfarande fri.

Det får en att verkligen uppskatta vad man har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback