These words are my own...

Jag måste bara berätta om en dröm som jag hade för ett tag sedan. De flesta har redan hört om den, men jag måste bara skriva ner den så jag inte glömmer..

Jag var tillsammans med alla grabbarna i EMD. Samtidigt. Vi bodde på jobbet (ska jag tolka detta som att jag jobbar för mycket?), som naturligtvis inte var jobbet i drömmen. Detta drömmer jag på morgonkvisten, vilket betyder att jag är mittemellan att sova och att vara vaken. Det vet jag, för jag hörde bilarna köra på Kungsgatan.
Hur som helst, plötsligt hör jag mig själv snarka.
Direkt blir jag klarvaken och tänker "Oh nej, dom kan inte få höra mig snarka redan!"  och jag känner hur jag rodnar. Innan jag fattar att det inte ligger någon Danny, Mattias eller Erik bredvid mig, blir jag tvungen att sätta mig upp i sängen och kolla runt i lägenheten så dom verkligen inte har hört mig snarka. Varför gjorde jag så stor grej av det?

Till sist fattar jag att jag faktiskt är själv i lägenheten och börjar gapskratta åt mig själv.
Den stunden innan det kopplar hade jag gett vad som helst för att få se mig själv på video.