These words are my own...

...sunday morning, skulle man kunna säga om det inte var lördag idag. Men den är lika enkel den. Lördagsmorgonen. 
Av den simpla anledningen att jag får vakna bredvid den jag tycker om allra mest.
Helger är underbara. Slippa gå upp vid en speciell tid och bara ligga kvar och mysa under täcket.

Fr. o m måndag jobbar jag 75 % igen. Personligen tycker jag att det ska bli ljuvligt skönt att jobba mindre. Visst blir det mindre lön, men det gör inget. Bara tanken att kunna gå på ett schema igen, istället för att jobba i princip jämt är ju...
Ja, jag finner inga ord.

Vi såg en väldigt bra film igår. The hills have eyes 2. Splattig. Se den.
Alldeles strax kommer han hem med en fet räkmacka. Yummie.


Nu ska jag ta på mig ansiktet. På återseende.

/Emma

I say no more.

Och NU slutade det fungera. Dags att börja slita mitt hår igen.

Undrar vad cheferna skulle säga om vi stängde butiken och gick hem...?

Det funkar. Ta i trä.

Allvarligt, hur tror folket på de höga hästarna att vi ska kunna arbeta med ett icke-fungerande system?!

-"Systemet ligger nere för tillfället, vi gör allt vi kan för att lösa det snarast möjligt."

ÅH fan.

Jag har till och med försökt "laga" skiten med att kasta Försvarets hudsalva på skärmen. Det gick sådär. Men lite aggression kom ut  iallafall.

--------------------------------------

En annan sak. Kvällen och halva natten spenderades på akuten, med en befarad bruten fot.
Nej, inte jag, min kära pojkvän. Som tur var, var det "bara" ett eller flera avslitna ledband. Ajajaj.
Jag tror att jag kommer få agera betjänt de närmsta dagarna, men det gör jag så gärna.

Nu ska jag sparka på datorn.

Aut.

Är fortfarande på jobbet. Försöker få in alla journaler i systemet, och ibland blixtrar det till och fungerar.
Men lagom till att jag ska spara slutar det funka. Så här har vi hållit på hela dagen. Folk har dödat för mindre.

Men hey! Det är ju bara fyra dagar kvar till helg! Wohoo!

Skrämmande hur beroende man är av fungerande datorer. Vi står som tre idioter på jobbet, och får ursäkta oss till kunder titt som tätt. Hela vårt intranät, inklusive alla journaler är styrda av en huvuddator nånstans i Danmark.
Vet ni vad som hänt? Den här "superdatorn" har kraschat. Big time.
Detta betyder att vi inte kommer åt någonting, vi kan inte ens sälja en jädra linsvätska.

Tack gode gud att det fortfarande finns papper och penna, och hederliga gamla kvittoblock.

Jag vet inte riktigt vad som hände förra derbyt. Då förlorade vi men en boll, men igår... Oj oj oj.
Vinst, förlåt, slakt, med 35-20! Samtliga spelare på plan gjorde mål, vilket är fantastiskt kul! Ska man se till underhållning var det inte direkt den roligaste match jag tittat på, vi var totalt överlägsna. 19-12 i halvlek.
Carro gjorde som hon ville, målvakterna storspelade, vilket kanske inte var så svårt med tanke på hur de andra sköt, men de ska ändå ha cred! Kul att se Gudmundsson tillbaka i kassen, det var längesen. Vilken bjässe att möta, hon räddar knappt, hon står i vägen. Nu ligger i på samma poäng som Cyrus, men med en match mindre spelad. Blir det tvåan nästa säsong, tro?

Sveriges match då. Vad ska man säga? Kul att Stenbäcken tog för sig, där har vi en stor talang. Jag tror, men är inte säker, att Kroatien blir något tuffare idag. 
Såg ni matchen mellan Kroatien och Spanien? Jisses, vilken publik kroaterna har! Tänk om vi svenskar kunde vara lika tända när vårt landslag spelar. Nja, det blir tufft ikväll. Även om Ivano Balic röker som en annan galning, är det inget som märks. Han är grym. Men ändå, forza Sverige!

Jag får inte vara med idag.
Någon anledning fick jag inte direkt, men jag kan tänka mig att det är för att vi är tre på samma position och jag har tränat kortast tid. Tråkigt är det i alla fall, en match är alltid en match och ett derby VILL man vara med på.
Men om man se till hur bra (eller jävligt) knät är idag så är det nog bra att jag inte är med...

Jag finns på läktaren och vrålar.

Jag slutade tugga p-piller för ett tag sedan av naturliga anledningar. Av ännu naturligare anledningar har jag nu börjat igen, och nu säger fan kroppen ifrån. Jag går runt som ett åskmoln och börjar dundra för minsta lilla. Larvigt kanske, men jag kan inte rå för det! Tycker så synd om folket i min omgivning, för det är ju alltid de närmsta som får ta skiten.
Förlåt att jag är så dum ibland, jag menar inget illa.

Matchen som jag spelade i lördags kan man minst sagt kalla nagelbitare. 22-21 slutade den i vår favör, och jag skulle vilja säga att det blev en premiär (för min del) som hette duga! Jag fick spela runt 25 minuter och gjorde inte bort mig något nämnvärt. Blev till och med noterad för ett mål i tidningen, trots att jag trampade över. Hmm.
Riktigt skönt att vinna och nu ligger vi tvåa i serien med 16 poäng efter Cyrus på 18 poäng. Cyrus har dock en match mer spelad. Imorgon blir det derby. Då ska jag banne mig näta, och vi ska fan vinna. Träning ikväll, och jag hoppas verkligen att alla andra är lika taggade som jag är.

Hörs snart!

Jag vet inte vad jag ska kalla mitt tillstånd riktigt. Ångestblandad eufori tror jag passar ganska bra, förstår ni vad jag menar då?

Imorgon ska jag spela min första handbollsmatch på väldigt länge. Jag är så nervös så jag vet inte vart jag ska ta vägen, samtidigt är jag så sjukt taggad så jag med allra största sannolikhet kommer gå upp som en sol på och ner som en pannkaka de första minuterna på matchen. Vilken lång mening det blev...
Jag vet och känner att känslan sitter i ryggmärgen, jag spelade ju trots handboll i 13 år innan mitt uppehåll.
(Som för övrigt har varit på nästan 4 år.)
Så dålig kan jag ju inte vara, även om jag känner sig mer kass än någorlunda bra.

När jag kommer hem från matchen kommer Charlotte och hälsar på, då blir det utgång. Vi kommer ha så kul!
Man märker vilka som är ens riktiga vänner, när man bara kan fortsättea där man slutade sist.

Later dudes!

Det kommer bli ett "tyck-synd-om-mig"-inlägg, bara så ni vet.

Jag är så sjukt trött hela tiden! Antagligen är jag på väg att bli sjuk, men det hinner jag bannemej inte med nu!
Det började i tisdags efter träningen, så fort jag ställde mig i duschen började nysa. Hysteriskt. Och det har bara fortsatt.
Även om det är otroligt skönt att nysa, så är det inget man vill hålla på med dagarna i ända.

Sitter på jobbet nu under lunchen, och jag vill inget hellre än att lägga huvudet på skrivbordet och sova.
Bara en liten stund.
När klockan ringer på morgonen skulle jag lätt kunna snooza fram till kl 13, men det går ju inte.

Det var helt otroligt skönt att vara lite ledig över julen, men jag känner verkligen att jag inte har haft någon semester i sommar. Snart, snart, snart, är jag ledig en hel månad. Hela mars. Lovely.
Tanken var då att jag skulle åkt till Anna i Australien, men självklart ska jag operera knähelvetet i vår. Antagligen i mars. Fan. Minst sagt.

Lite positivt är det i alla fall. När jag kollade mitt kontoutdrag hade jag fått 1724 kr från Landstinget. Ersättning för resekostnaderna jag lade ut till Umeåresan i december. Ka-tjing!

Sen har jag ju också världens bästa pojkvän.

Hepp, dags att lämna cybervärlden och återgå till jobbet.

På återseende!

Läste nyss en artikel i Aftonbladet, vilken fick mig att bli lite trött på alla kändisar som tvunget ska ha helt puckade namn på sina guldklimpar.

Lisa Bonet, som tidigare var med i Cosby har fått en son. Vet ni vad stackaren ska heta?
Nakoa-Wolf Manakauapo Namakaeha Momoa.

Försök att säga det snabbt...

...hurra!

Idag fyller min älskling 26! Firar med tårta (?!) gör vi på söndag.

Han blev fasligt snygg i tröjan han fick av mig. =)

Jag köpte en sak till idag, men det kan jag inte skriva här om han läser. Den (läs: dom) får han sen.

Jag blir så less på mig själv. Handbollsträning igår, och de gamla skadorna sitter så djupt i psyket att jag inte vågar gå för fullt. Jag vet exakt vad jag ska undvika för att inte få ont, vilket kanske är bra, men det gör också att jag inte vågar satsa 100 % i alla lägen. Det gör mig så jäkla arg! Ont får jag ju ändå. Dessutom känner jag att jag inte genomfört en träning på det sätt jag vill, och då är jag ju både sur och haltande efteråt. Bättre att köra på, och vara nöjd efter träningen. Och bara halta.
Som någon sa till mig en gång; -"Smärta är bara en högre form av njutning."

Förresten, finns det något bättre än att vakna bredvid den som man tycker om allra mest?

Sitter för tillfället hemma i soffan hos Mac the Kvick och har det lite för bra tror jag.
VI har det lite för bra. (Iallafall enligt mig, vill ni veta hans åsikt får ni fråga honom)

Ni vet så som det är ibland, när det känns som man har känt varandra jämt. Så känns det. Och det är så himla skönt.
För mycket bättre kan det inte bli.

Det blev ett kort inlägg, men det är vad ni får hålla tillgodo med.

Nu ska vi pussas.