Det är över nu.

Nu har jag semester!

Lite vemodigt var det idag, när jag skulle gå hem från jobbet. Lämna nycklar, kolla att jag inte glömt nåt...
Mycket märklig känsla. Fattar inte riktigt att jag inte kommer tillbaka efter semestern, men myntet trillar väl ner snart.

Måste ta tag i mig själv genast, och börja söka jobb. Tänk om jag inte kommer in på skola!?
Hatar att gå runt och oroa mig, men tyvärr är jag expert på det.

Ska försöka slå bort alla jobbiga tankar och njuta av sommaren och ledigheten. För jag är faktiskt betald hela juli också.

Första möhippan!

Igår bar det av till Gränna hamn, där vi skulle vänta på Mia som gifter sig snart!
En MC-kille skulle kidnappa Mia, sträcka fram en lapp där det stod instruktioner.

Off they went!
I Gränna stod vi ett gäng och förde oväsen när de rullade in i hamnen, sen började kalaset.
Mia fick lite "smycken" i form av en plasttiara och serpentiner som halsband. Runt halsen hängde vi även en bok som senare skulle ingå i en utmaning.

Första uppgiften hon fick, var att gå in i glassbaren och be dom rekommendera en smak. Men självklart skulle hon inte tycka om smaken, så hon fick gå in igen. "Den här var inte god, kan ni rekommendera nån annan?"
Tanken var att hon skulle få gå in flera gånger, men det vågade hon inte.

Nu till boken. I den skulle hon samla tips och råd om hur man får ett lyckligt äktenskap. Mycket roligt står det i den kan jag lova!

På schemat stod även femkamp (som för övrigt jag vann), och båt över till Visingsö.

På kvällen var det käk och karaoke. Mia hade som uppdrag att få igång en allsång alt. hitta någon att sjunga duett med.
Det slutade med att vi alla sex höll krampaktigt i mikrofonen och vägrade släppa den.
Vi sjöng hellre, än bra, kan jag meddela. Till slut fick vi inte sjunga mer, då blev det discodans istället.



När vi vaknade på vandrarhemmet idag, var en av oss inte så kry. The bride to be. Shit, vad bakfull hon var.

Hehehe. Vi hade lyckats! =)

Skämt åsido, helgen var väldigt lyckad. Mia var nöjd, alla var nöjda.
Faktiskt den första möhippan jag varit på!

Jag tror bröllopet blir minst lika lyckat!



Roadtrip

Anledningen till att jag inte skrivit på några dagar, är att vi har varit ute på en liten roadtrip.

Måndag: Halmstad. Stranden först, efter att ha åkt x antal varv runt Halmstad. Kan ha varit mitt och Markus fel, men jag är inte säker. Kvällen spenderades på Örjans vall. En mycket tråkig "arena" faktiskt. Bredvid mig satt två galna engelsmän. Ojojoj. Vad de skrek. Så fort England fick tag på bollen hörde man "Great ball!", "Pressure!" .
När Tyskland bytte in sin nr 11 (vet inte vem det var, men han såg ut som en hobbit), hörde man istället "Where's your mummy, 11?!", "Bedtime!", och "Go home, you fucking midget!"

Kul en stund, sen fick jag tinnitus.

Efter matchen brände vi ner till Malmö, där vi strosade på stan en stund innan matchen Serbien-Sverige.
Swedbank Arena är verkligen en riktig arena. Vilken stämning det var!
Irritationen steg i takt med att det flög in mer saker på plan från serbiska klacken. Flaskor, kvittorullar, kylklampar(!) var några av de saker som åkte in på plan. En rulle träffade svenska målvakten i huvudet.
Hetsen utanför plan visade sig så småningom plan. Jag tror att domaren totalt delade ut säkert sju gula kort, och två röda.

Direkt efter matchen åkte bilen hemåt. Kl 03 var vi tryggt hemma.
Nu har allvaret börjat igen, men bara tills på tisdag. Då har jag semester.

Nu - mat.

Trött. Så trött.

Jag vet inte om det kan vara så att man börjar bli gammal när man inte längre pallar med ett midsommarfirande,
utan att vara död i flera dagar efteråt.

För det är vi nu. Döda alltså. Ev gamla också, men mest döda.
Ingen tid för återhämtning, imorgon bär det av till Halmstad och U21-EM. Efter matchen blir det direkt till Malmö, där vi sover en stund och sen går på en match till.

Fast nu måste jag nog vila lite.. Ansträngande att blogga.

Så här gör vi i vår familj. Del 3

Japp, nu har jag varit i farten igen. Denna gång var det ett mjölkglas i vägen.

Vi sitter och kollar på Confederations cup och jag har benen på bordet. Hela tiden vet jag att glaset med mjölk står där, bara väntar på att bli utslaget.
I ett svagt ögonblick ska jag flytta benen lite. Ni kan ju räkna ut vad som händer.
Jag välter glaset och mjölken breder ut sig på bordet, och rinner till slut ner på mattan. Denna stackars matta.

Återigen blir jag tvungen att springa och hämta papper, papper och ännu mer papper.

Till slut ryter jag till och med på Markus och frågar "varför i helvete han inte dricker upp sin mjölk!?"
 
Sorry, baby... Jag älskar dig.

Nu måste jag pussa lite på honom.

Folket, ha en glad midsommar! Och håll alkoholen i glaset, medan den väntar på att hamna i strupen.
Jag ska försöka göra mitt bästa för att göra detsamma.

En ursäkt för att festa

Imorgon är det midsommarafton. Känns mycket märkligt, det är ju inte sommar än. Iallafall inte här i stan.
Kallt, blåsigt, regnigt... Ok, det är kanske svensk sommar ändå.

Tror att midsommarafton kommer att bli väldigt lyckad! Nubbe och sill i goda vänners sällskap, kan det bli bättre?
Men ändå känner jag att det bara är ytterligare en ursäkt för att få festa.
Precis som juldagen, nyår och alla de andra festdagarna.

-------------------------------------------------------------------------------


Idag var det sista dagen jag jobbade med en av optikerna på jobbet. Känns vemodigt, för jag tycker om honom väldigt mycket. Räknade ut att jag har fem arbetsdagar kvar. Fem! Det är ju ingenting!
Sen är det semester/arbetslöshet! Men innan arbetslösheten ska jag baske mig ha semester. Betald dessutom.

När jag tänker efter, är det nog en väldans tur att jag inte blir kvar i det företaget.
Man är ingenting värd, och får aldrig någon klapp på axeln när man gör något bra.
Sista dagen blir bitterljuv.


Min positiva mamma

Måste bara citera mamma. Inför VARJE midsommar säger hon alltid samma sak.

-"Jaha, nu vänder det och blir mörkare."

Hon är inte pessimistisk hon.
Men jag älskar henne ändå. =)

KUL! Men aj..

Träning idag, med en ev. ny tränare som ville känna på laget.
Han körde skiten ur oss.

Efter uppvärmningen var så gott som alla halvdöda, men kul var det! Som alltid när man får en boll i handen kutar man, oavsett hur trött man är. Lite korkad är man..

Vet inte riktigt vad jag ska säga, blir alltid samma sak efter träning. Knät är ju paj, så det gör ont.

Om ni hade glömt det, menar jag...

Kort vecka!

Jobb mån-tors.
För sen vet ni väl att det är midsommar?
Då ska vi ut ett gäng till Brittebo och kröka.
Ja, för det är väl det man gör på midsommar?


Helgen har sprungit förbi med en väldig fart, och jag hoppas innerligt att jobbveckan gör detsamma.
Jag är så otroligt omotiverad att gå till jobbet, men det har väl sina förklaringar.
Satt igår och räknade antalet jobbdagar som är kvar. Åtta! Sanslöst skönt, även om jag är arbetslös sen.. Vilket inte är lika skönt, men skönt att vara ledig heeela juli och få betalt för det. Och dessutom få ut min semester i pengar. Alltså kan man egentligen säga att jag har lön fram till september.

Nu måste jag sätta på mig ansiktet och cykla till jobbet.


Till er som undrar; Jag har fortfarande inte sett fulvolvon som nästan körde på mig.

Nattens bravader

Idag är det inte mycket med mig. Trots att jag sov mellan 23-01 och 04.30-12. Men de timmarna mellan, har förstört ganska mycket.

Otroligt vilka idioter det finns! Och då menar jag inte de cyklister som kämpade sig igenom Vätterrundan.
Nä, jag menar förstås bilisterna. Återigen.

Vi stod och dirigerade alla cyklister i en korsning. Vår uppgift var att peka dom åt rätt håll, och stanna de bilar som riskerade att köra på cyklisterna. Jag stannade vid ett tillfälle en bil, en Volvo för övrigt.
I förarstolen: En slibbig typ som trodde han var bäst, men han var sämst. Trodde att han var ASCOOL där han satt i sin fult pimpade Volvo.
I passagerarsätet: En bimbo, vad annars?

Nu till saken. Han kör fram så nära att kofångaren går emot mina ben. Jag står kvar. Han varvar motorn, sådär lite tufft som såna där tuffa killar gör. Han kör fram lite till, jag blir tvungen att ta ett steg framåt. Fortfarande står jag precis mitt i vägen, eftersom det kom massa människor på cyklar.
Till slut backar han lite, varvar upp motorn, släpper kopplingen och bränner förbi mig, tvingar de cyklande människorna att tvärbromsa för att de inte ska bli påkörda.

Vilken jubelidiot. Hoppas han fult pimpade Volvo går sönder.

Det kom en till sån där cool kille, som även han körde fram så kofångaren gick emot mina ben.
Jag satte mig på huven.


Killen i den fula Volvon körde förbi en gång till, han vinkade lite retligt.

Med jämna mellanrum kom det förbi en MC-polis. När jag berättade om Volvokillen, tyckte han att jag skulle köra min flagga som jag viftade med, genom rutan på fulvolvon. Tyvärr fann jag mig inte så snabbt när han kom förbi andra gången.

Däremot kommmer jag ihåg nummerplåten. Hehehe...

Det var droppen!

Jag hatar alla som inte kan köra bil! (Eller ja, inte er som inte har körkort) 
Folk som envisas med att inte blinka när de byter körfält, inte blinkar när de ska svänga, tränger sig, eller inte tillämpar kugghjulsprincipen, borde ha en fet smäll på käften!

Hur svårt kan det vara?!

Blinkers följer faktiskt med som standard på alla bilar, använd den!

(Sen kan man ju diskutera hur smart det var av mig, att ge sig ut mitt bland alla studentfirare, men det hör inte till saken.)

Dagens uppmaning; Använd den lilla spaken som sitter till vänster om ratten. Dra den uppåt om ni ska till höger, nedåt om ni ska till vänster.

Se, det var väl inte så svårt?

Sjung om studentens lyckliga dar

Vilket härligt väder de får idag, de där studenterna. Regnet öser ner som det brukar göra under den svenska sommaren.
Ikväll ska vi fira min kusin som springer ut idag. Fest i Bogla. Ett liiitet, litet samhälle utanför Tenhult.

Sen inatt, sent inatt, ska jag sitta som funktionär under Vätterundan. Hur kul låter det då? Nä. just det. Inte kul alls.
Mellan 02.00-04.00. Det blir jag, mina regnbyxor, min dunjacka, en brassestol och ett paraply. Och så lilla Lisenfisen.
Även kallad Fusk-Lisen i laget. Hon fuskar på varenda tävling vi har. =)

Nog om detta. Nu ska jag äta frukost.

Kul? Eller bara drygt?



Insåg att jag glömde den roligaste bliden från Egypten.
Nile city. Fast jag antar att det egentligen ska uttalas "Najl city".
Hur som helst. Den är kul.

Min sms-signal är för övrigt "Veiron i ottan" som på bredaste göteborgska säger:
-"Hur har du det nere i gruvan då?!"

Tack Lina för den.

"Nile city, hundrafem komma seeeex. Tjickitiwowowow."

Är jag cool nog?

Popoffer, tyckte pappa.
Markus tyckte det var fräsigt.
Mamma tyckte det var fint, men det säger hon jämt.
Jag själv är asnöjd! Pojkkort på ena sidan, långt på andra.
Jag antar att pappa har lite rätt. Men ändå, jävligt coolt.

Beckis tog före- och efterbilder, jag antar att det kommer på hennes blogg inom en snar framtid.
Kolla in.
www.rronnysdother.blogg.se

Slibb

Sitter nu hos goa Beckis med klet i hööövet. Japp, jag ska bli blond. Igen.
Medan mitt klet verkar, sitter Markus i frisörstolen.

Sen blir det lite klippning för min del. Kort? Uppklippt? Snaggat? "Normalt"?
Vi får se.


Återkommer.

Egypten

Jag har ju glömt att visa lite bilder från Egypten i feb-mars.
Mamma, pappa och jag var där. Enjoy.


Stora Cheops och lilla jag.

 Tufft.
Trafiken i Kairo är galen.
Snart snorkling!
Tråkigt vatten.
Mmm.
Mindre fint var det att båtarna hade "seatoilet", alltså allt åkte rätt ut i havet. Ibland flöt det förbi en bajskorv. Mycket fint.
Den goa poolpojken. Tydligen skulle han och jag gifta oss. Tack o lov blev det inte så.

Jaha, gott folk. Ett litet axplock. Jag vill till värmen!


Mina sista dagar

Ja, jag vet hur det låter, men jag ska inte dö. Åtminstone inte inom den närmsta framtiden.

Vad jag egentligen menar, är att jag har tre veckor kvar på mitt jobb, och det känns så jäkla skumt.
30 juni blir min sista dag, och om jag inte minns fel så är det en onsdag.
Jättetråkigt, för jag trivs så otroligt bra med de som jag jobbar med i butiken.

Vad händer sen liksom?

Visserligen känner jag att jag verkligen behöver vara lite ledig, men det skulle ju kännas betydligt bättre om man fick välja det själv.

Jag är så sjukt besviken på hur de har skött allt. På vad som sagts till mig, men också på vad som inte sagts.
Varje telefonsamtal med henne har slutat med tårar. Då är det verkligen nåt som är fel. Jag hoppas innerligt att den nya får mer stöd än vad jag fått.

Visst, min uppgift var att sköta butiken, vilket jag enligt mig själv har klarat jävligt bra, och att få upp försäljningen.
Men HUR ska det kunna genomföras när man inte får marknadsföra sig? Någon som har någon idé? Säg gärna till i så fall.

Så här gör vi i vår familj. Del 2

Japp, då har jag varit i farten igen.

Sushi till lunch idag, och som de flesta (som äter sushi) vet, för man en skål med purjolök att hälla misosoppa i.
En meter ska jag förflytta skålen mellan bordet och soppbaljan, vad gör jag?

Gissa.

Tappar såklart skålen med all purjolök, (jag har dock inte hunnit fulla skålen med soppa, tack o lov!) inför ett fullsatt Samuraj Sushi.

-"Oj, förlåt mig, gud vad klantigt.." Mumlar samtidigt nåt obegripligt, antagligen en hel del svordomar.

Ingen direkt skada skedd, jag får en ny skål att fylla med misosoppa, denna gång går det lite bättre.

Jag tror jag lyckas att inte klanta mig i ungefär fem minuter.

Sen, pjoong. Jag bryter av gaffeln! Visserligen en sådan där plastgaffel som man återanvänder, men ändå!
Jag låtsas som ingenting, medan jag fortsätter äta med min gaffel utan taggar. Till slut ger jag upp, äter med fingrarna som man, enligt mig, ska göra med sushi.

Till slut blir det lite för outhärdligt.

Ska jag säga till om gaffeln?
Ska jag låtsas som ingenting?
De känner ju igen mig och vet att just JAG har suttit här, de kommer fatta.

Skamset går jag fram till kassan, ännu mer skamset förklarar jag läget.
-"Sorry, det går inte ha mig i möblerade rum, nu har jag tagit sönder gaffeln också!"

De bara garvar ju. Såklart. Detta är ju inte hela världen, men gå i mina skor en dag, så märker ni ju hur jäkla klantig jag är.

Slut del 2.


Ja! Eller...? Nej.

På morgonen: Strålande solsken och varmt i luften.

När Emma slutar 12.30: Kyla, regnet öser ner, och jag inser att det visst inte blir en lässtund i solen.

Skit också.

Så här gör vi i vår familj.

Klockan var ställd på 06.30. Efter x antal tryck på snooze masade jag mig upp, för vi hade minsann tvättstugan kl 07.00.
Trött som fasen traskade jag ner, stoppade in tvätten i maskinen och tryckte på rätt knapp. Inte ett ljud.
Jag tryckte på alla knappar som jag möjligtvis kunde trycka på, men maskinen var död. FAN. Har jag gått upp för det här?
På vägen upp till lägenheten svor jag lite till, och när jag kom upp och berättade fick jag till svar;
-"Har du förstört tvättmaskinerna också?"

Jag har visst en förmåga att ta sönder saker/spilla i tid och otid. Klant.

Senaste tidens bravader är bl. a kaffespill på hela bordet och på mattan, igår bröt jag av en ros som Markus fick av en elev, när jag skulle dra ner rullgardinen, och jag lyckades även klämma ut ketchup över halva min tröjärm igår. Ketchupeffekten, ni vet. Först kommer inget, sen kommer inget, sen kommer allt. Hur det hamnade på tröjärmen är däremot en gåta, det var ju inte den jag skulle äta.


Ett litet förtydligande bara. När vi gick ner båda två blev det konstaterat att jag faktiskt inte tagit sönder tvättmaskinen. Men den funkade inte ändå.