These words are my own...

Jag och Emelie piercade den där lilla plutten på örat i torsdags.
Läbbigt allan, men det gjorde inte så ont som jag trodde. Det enda otäcka var att jag höll på att svimma när jag reste på mig, och att hela örat fylldes med blod när det var precis nytaget, och smycket precis hade satts i.
Men förutom det, inga problem. =)

Nu har hennes börjat krångla. Det är svullet, varar sig och ser allmänt otrevligt ut. Naturligtvis gör det även helvetiskt ont. Stackars...

Hur som helst, idag när jag vaknade hade jag också en härligt bultande smärta, så nu i eftermiddag åkte vi tillbaka till piercingstudion och kollade vad 17 vi ska göra åt saken.

Ska vi ta bort dom, eller bara hoppas på det bästa?

Ordinationen blev i alla fall att tvätta med klorhexidin för att få bort bakterier. På Emelie byttes även staven ut, eftersom den var för kort när det var så svullet. AJ!

Nu är det bara hoppas på det bästa. Att mitt öra inte svullnar upp och ser ut som ett blomkål inom några dagar och att Emelies blomkål lägger sig.

Över och ut.

Är så jäkla arg idag! På allt!

På skolan, på gamla arbetsplatsen, på den icke-existerande handbollen, på polisrekryteringen.

FAN! 

Hur ska man hinna med allt? Hur ska man orka? Får man behandla sina medmänniskor hur som helst? Varför är jag en sån jädra glaslirare? Varför har man plötsligt ändrat antalet antagna till polisen, och varför fick vi inte veta det på testerna?

"Man får ta en sak i taget", säger alla. Men HUR?
"Det fixar du." Nej, det gör jag inte.
"Det är din tur denna gång." Så fan heller! Finns många som är mer lämpliga än jag.


Den berömda väggen kommer närmre och närmre. Måste. Stressa. Ner.

Åkte till den stora hufvudstaden i morse.
Okristligt tidigt.
06.00 kom mamma och hämtade upp mig, och sen bar det av. Skulle på återbesök på Capio Artro Clinic
kl 10.30, där ett återbesök för knät väntade.

Varför åka så tidigt? undrar ni säkert. Jo, för att jag har noll lokalsinne, likaså mamma. När vi äntligen var framme och hade hittat en parkeringsplats som var på väg att bli ledig, tror ni inte att en jäkla gubbe knyckte den! Vad fan är det för sätt? Jag blinkade ju!

10.23 dundrade jag in på kliniken med lite för hög puls. Arg som ett bi, stressad och extemt kissnödig. Tror ni inte att parkeringstjuven stod och pissade när jag gick in på toan?! Med upplåst dörr! HA! Rätt åt honom att skämmas lite, för jag gjorde det sannerligen inte.

Fick både goda och tråkiga nyheter väl inne på undersökningen. Operationen har gått bra, och jag har återhämtat mig snabbare än många andra. Det tråkiga är att jag knappt har någon yttre menisk kvar, vilket betyder att ledytorna ligger och gnager mot varandra i princip hela tiden. Det innebär att om jag fortsätter med handboll, kommer jag få artros alldeles för tidigt, kanske bara om något år.
Smärta resten av livet.

Jag visste att denna dagen skulle komma, när jag måste bestämma mig om jag ska fortsätta spela eller inte.

Jag vill inte sluta, men jag måste.

Jag vill kunna leva ett normalt liv när jag fyllt 40, jag antar att jag vill kunna träna något då också.

Men jag vill kunna spela handboll nu. Jag vill sluta med handbollen när jag själv vill, inte p.g.a en skada. Det känns väldigt tungt just nu. Jag ville inte att denna dagen skulle komma idag. Inte imorgon heller. Någon annan dag.

Just nu känner jag mig jävligt tom.

Ringde Newsec idag, och påtalade för hundrafemtioelfte gången att vi är väldigt intresserade av den finaste hyreslägenheten man kan tänka sig.

"Ja, det ser jag här att det är antecknat. Vi ringer er på måndag och löser det med kontrakskrivning."

Jag började nästan grina.

"Menar du att vi får den?!"

"Ja, sålänge ni inte har några betalningsanmärkningar när det gäller hyra."

Det har vi inte, så då måste vi få den!

Ge. Mig. Den. Nu. Nybyggd för tre år sedan, tvättmaskin, diskmaskin och torktumlare i lägenheten, helkaklat badrum, genomgående parkett.

Den är alldeles.... alldeles underbar.

2009-09-11   Workshop Modul 2-4 (Vetenskapsteori)

2009-09-14   Seminarium. Arbetsterapeutens yrkesområde & funktioner samt uppgifter (Arbetsterapi)

2009-09-18   Dugga Modul 1 (Vetenskaplig grundkurs)

2009-09-22   Seminarium. Etik

2009-09-23   Seminarium. Gruppuppgift, Modul 1-2, (VG)

2009-09-28   Gruppuppgift inlämnad i PingPong senast kl 12.00 (AT)

2009-09-29   Gruppuppgift MUNTLIG PRESENTATION 70talet och framåt

2009-10-05   Seminarium. Syfte med arbetsterapeutiska åtgärder

2009-10-08   Seminarium. Modul 3-4 (Gruppuppgift Forskningsprocessen, VG)

2009-10-02   TENTA Vetenskaplig Grundkurs

2009-10-13   GRUPPEXAMINATION Yrket arbetsterapeut (AT)

2009-10-22   Reflektionsuppgift, (AT)

2009-10-27   TENTA Aktivitetsteorier (AT)


Utöver detta, har vi föreläsningar varje dag. Till varje föreläsning ska vi ha läst ett visst antal sidor i de hundra böcker vi använder oss av. Jag känner paniken komma krypande. Är det säkert att det bara finns 24 timmar på ett dygn? Jag skulle behöva det dubbla. Minst.

Vad f*n har jag gett mig in på?

Imorgon har vi vår första praktik. EN ynka dag. Varför då? Nästa vecka har vi nästa praktik, då på en HALV dag. Varför då? Så håller det på i två veckor utöver det. VARFÖR DÅ?!
Vägra ha en sammanhängande praktik, liksom.

Nu måste jag ta tag i något av det ovanstående. Vilket? frågar jag mig själv.