Jävulens väckarklocka
Det har nu visat sig att det är väckarklockan från helvetet!
En väckarklocka ska ha tre viktiga funktioner; det ska gå att snooza så många gånger man vill, det ska vara smidigt att ställa alarmet och man ska kunna stänga AV alarmet.
På väckarklockan från helvetet, kan man, förlåt fel av mig, måste man snooza fyra gånger, med fyra minuters intervaller, ställa alarmet är praktiskt taget omöjligt, för den ringer både 05,45 och 17,10. Varför då?? Det är ju inte ens logiskt!
Om man nu väljer att gå upp direkt utan att snooza, ringer den fyra gånger till även fast man faktiskt är vaken.
Jaha, det var dagens i-landsproblem. Och ja, jag har läst instruktionsboken. Ungefär åtta gånger.
God morgon!
Tandvärk och sömnbrist
Ja, var ska jag börja med? Detta blir ett gnälligt inlägg. Vill ni inte veta mer, sluta läsa nu.
Efter lördagens bröllop var vi båd lite sega, vilket slutade med att jag slocknade och sov som en stock mellan 16-19.
Inte bra. Kunde förstås inte sova på kvällen. Sista gången jag öppnade ögonen innan jag äntligen somnade var det ljust ute. Och Markus klocka ringde 05.45. Då vaknade jag igen. Med tandvärk! (Och huvudvärk för att jag knappt sovit)
Det är min förbaskade visdomstand som spökar för... hundraelfte gången ungefär.
Tandläkaren som jag träffade när allt började, alltså när den började komma upp, sa att jag kommer få inflammationer i den titt som tätt, eftersom jag har lite för mycket tänder i underkäken och det är för trångt.
"Dra ut den då." sa jag. Men nej, det vägrade han. "Vu drar inte ut friska tänder, speciellt inte visdomständer i underkäken. Du behöver kanske en tandprotes när du blir gammal, och den måste fästas där i så fall."
Ursäkta?!
Jag ska alltså gå med den här skiten, bara för att jag KANSKE behöver löständer när jag är 70!?
Vad fan är det? Jag kan ju alltid äta massa godis och hoppas på att jag får hål i skiten, så kanske de drar ut eländet.
Men det kommer väl knappast hända.
Jag är bitter idag.
Nu är de man och hustru!
Vilket underbart bröllop, vilken fantastisk fest och vad vackra de var!
GRATTIS!
Jag vill!
Handbollsträning idag. Men eftersom jag inte ens får styrketräna är handbollen jävligt utesluten för tillfället, och det suger verkligen. För jag vill så hemskt gärna vara med.
En annan sak. Nu har tre personer, två knäspecialister och en sjukgymnast, sagt att de tror att främre korsbandet i mitt "friska" knä är av. Mycket märkligt tycker jag, för man lär ju känna att man drar av det. Men icke, det behövde man inte alls göra, sa min sjukgymnast.
Och ont har jag inte heller, direkt. Inte så ont som man borde ha, och så länge det håller sig så, skiter jag faktiskt i ifall det är av eller inte. Nog om det.
Kliet är tillbaka. Vet inte vad det kan vara, för jag äter ju samma saker som jag alltid gjort.
Får avvakta lite, och går det inte över kommer jag ganska snart kontakta den fantastiska vårcentralen.
That's it for today!
Han kanske finns ändå?
Tack gode gud!
Måste ha varit nån form av allergisk reaktion, men av vad vet jag inte. Jag är väl inte allergisk mot nåt?
Dessutom hade jag inga utslag, det bara kliade. Och kliade. Och kliade.
Hur eller hur, nu är det borta.
Förresten, är jag världens töntigaste som tycker att Smallville är bra?
Antagligen.
The itch
Det kliar över hela kroppen, hela tiden. Jag blir galen!
Vet någon hur man kan få det att sluta klia?! Hör av er i så fall, för det här går inte.
Jag kan ju inte sova, och ni vet väl hur jag blir när jag inte får mina 10 timmar/natt?
Nu måste jag hitta nåt skönt att riva mig med. Genast!
Tillbaka i verkligheten
Nu ska väskorna packas upp, och kanske, så småningom, kommer en och annan bild poppa upp här på bloggen.
Vejkejtion
See you in a week!
Norrmän behöver TVÅ röda gubbar
När vi var i Oslo såg vi till vår förvåning att de hade inte en, utan två röda gubbar vid övergångsställena.
Detta funderade vi över en stund. Varför i helvete har de det?
Adde sa att den översta betydde: Stanna.
Den andra betydde: STANNA!!
Detta skrattade vi gott åt ett tag innan jag blev tvungen att fråga en polis varför det var så.
Vet ni vad han svarade?
(Läs med norsk accent) Vi nörrmän trenger to gubber.
Haha, det var alltså som Adde trodde.
Sjukt kul.
Stanna.
STANNA!!
You know!
Och vad gör man ute i ett hus i en skog på kvällarna när myggen tar över? Jo, spelar Uno. Blev återintroducerad i det spelet under dessa dagar.
Det är hån, det är skadeglädje, det är ilska och det är en viss svårighet (för en del, men det gör inget, Markus) att begripa regler, vilket skapade en del osämja i sällskapet.
En dagstur till Oslo stod även på schemat där vi åt en lyxig lunch på den exklusiva hamburgerrestaurangen Burger King. Två menyer slutade för vår del på 250 freakin' norska kr.
Nu ska vi ladda semesterbatterierna, för på torsdag drar vi till Fjällbacka. Och det är ju ganska ansträngande att ha semester.
Akkurat?!
Är det arbetsterapeut jag ska bli?
Såg igår att jag kommit in på arbetsterapeutprogrammet (långt ord...) till hösten.
Känns väldigt skönt att jag vet vad jag ska göra i augusti och framåt, men nånstans ringer tveksamheten.
Vill jag detta? Nej, egentligen inte. Jag vill ju bli polis och fånga tjuvar, men samtidigt kan jag ju inte gå och vänta på att komma in där i all evighet. Jag kanske aldrig kommer in!
Vi får se vart det bär, helt enkelt. Jag kanske kommer fram till att jag trivs hur bra som helst, och gör jag inte det..
Ja, det får jag ta då. Kanske kommer in på Polishögskolan i januari och då hoppar jag av det andra.
Men. Där är vi inte ännu. Ett steg i taget.
Knät förresten. Det är svullet allan. Som en miniminihandboll. Och eftersom jag ska hålla det i högläge när jag sover betyder det att jag måste sova på rygg. Det gör jag aldrig. Så jag sover skitdåligt. Och när jag sover dåligt blir jag grinig och bitchig. Sur. Kort stubin.
Vem får ta smällen? Markus. Förlåt älskling.
Aj, aj, oj, oj.
Chop, chop, fix, fix, klart!
Märkligt nog har jag inte ont. Har till och med kunnat gå utan kryckor. (Ser dock ut som jag skitit ner mig.)
Nu väntar det roliga. TRE månaders rehab. Jag som hoppades i mitt stilla sinne att jag kunde vara med på lite försäsong, men icke sa Nicke.
Hela bilresan hem från sov jag som ett barn. Tråkigt för Markus, men denna gång hade jag faktiskt ett ganska giltigt skäl. Hade ju trots allt varit nedsövd.
Tänkte faktiskt snart tänkt att lägga mig igen. Sömn is da shit!
Gullunge!
Ska strax iväg på Guldklimpens dop.
Så himla söt är ungen!
Hörs!
Vilken underbar dag!
Vilket vi också gjorde, och vilken dag vi har haft!
Så fort man kliver innanför portarna, blir man barn igen, och vill åka allt. Iallafall jag, Markus var lite svårflörtad inför vissa åkattraktioner, men jag fick upp honom i allt. Balder kommer alltid vara en favorit. Det går snabbt, det är upp och ner i en hiskelig fart och man hörde ångestfyllda glädjevrål hela tiden. Kortet som togs på oss visade verkligen hur kul vi hade, och det var vi förstås tvungna att ha, eftersom vi var enna riktiga turister.
Flumeride håller fortfarande måttet, vi hamnade tillsammans med ett annat par som snabbt satte sig längst bak. Ännu snabbare var jag att slå ner häcken och slippa sitta längst fram. Så gissa vem som blev blötast. Markus.
När vi klev ur såg det ut som han kissat i brallan och på något sätt även lyckats pricka hela tröjan.
Tur att det var sanslöst varmt, så det torkade fort.
Vid halv fem var vi nöjda, så då bar det av hemåt. Nu har vi just sovit en stund och är otroligt hungriga, och nu säger han till mig att vi måste laga mat. Bäst att jag hjälper till, med denna lilla expetis jag kan erbjuda.
Ha det gott i värmen!
Det är över nu.
Lite vemodigt var det idag, när jag skulle gå hem från jobbet. Lämna nycklar, kolla att jag inte glömt nåt...
Mycket märklig känsla. Fattar inte riktigt att jag inte kommer tillbaka efter semestern, men myntet trillar väl ner snart.
Måste ta tag i mig själv genast, och börja söka jobb. Tänk om jag inte kommer in på skola!?
Hatar att gå runt och oroa mig, men tyvärr är jag expert på det.
Ska försöka slå bort alla jobbiga tankar och njuta av sommaren och ledigheten. För jag är faktiskt betald hela juli också.
Första möhippan!
Igår bar det av till Gränna hamn, där vi skulle vänta på Mia som gifter sig snart!
En MC-kille skulle kidnappa Mia, sträcka fram en lapp där det stod instruktioner.
Off they went!
I Gränna stod vi ett gäng och förde oväsen när de rullade in i hamnen, sen började kalaset.
Mia fick lite "smycken" i form av en plasttiara och serpentiner som halsband. Runt halsen hängde vi även en bok som senare skulle ingå i en utmaning.
Första uppgiften hon fick, var att gå in i glassbaren och be dom rekommendera en smak. Men självklart skulle hon inte tycka om smaken, så hon fick gå in igen. "Den här var inte god, kan ni rekommendera nån annan?"
Tanken var att hon skulle få gå in flera gånger, men det vågade hon inte.
Nu till boken. I den skulle hon samla tips och råd om hur man får ett lyckligt äktenskap. Mycket roligt står det i den kan jag lova!
På schemat stod även femkamp (som för övrigt jag vann), och båt över till Visingsö.
På kvällen var det käk och karaoke. Mia hade som uppdrag att få igång en allsång alt. hitta någon att sjunga duett med.
Det slutade med att vi alla sex höll krampaktigt i mikrofonen och vägrade släppa den.
Vi sjöng hellre, än bra, kan jag meddela. Till slut fick vi inte sjunga mer, då blev det discodans istället.
När vi vaknade på vandrarhemmet idag, var en av oss inte så kry. The bride to be. Shit, vad bakfull hon var.
Hehehe. Vi hade lyckats! =)
Skämt åsido, helgen var väldigt lyckad. Mia var nöjd, alla var nöjda.
Faktiskt den första möhippan jag varit på!
Jag tror bröllopet blir minst lika lyckat!
Roadtrip
Måndag: Halmstad. Stranden först, efter att ha åkt x antal varv runt Halmstad. Kan ha varit mitt och Markus fel, men jag är inte säker. Kvällen spenderades på Örjans vall. En mycket tråkig "arena" faktiskt. Bredvid mig satt två galna engelsmän. Ojojoj. Vad de skrek. Så fort England fick tag på bollen hörde man "Great ball!", "Pressure!" .
När Tyskland bytte in sin nr 11 (vet inte vem det var, men han såg ut som en hobbit), hörde man istället "Where's your mummy, 11?!", "Bedtime!", och "Go home, you fucking midget!"
Kul en stund, sen fick jag tinnitus.
Efter matchen brände vi ner till Malmö, där vi strosade på stan en stund innan matchen Serbien-Sverige.
Swedbank Arena är verkligen en riktig arena. Vilken stämning det var!
Irritationen steg i takt med att det flög in mer saker på plan från serbiska klacken. Flaskor, kvittorullar, kylklampar(!) var några av de saker som åkte in på plan. En rulle träffade svenska målvakten i huvudet.
Hetsen utanför plan visade sig så småningom på plan. Jag tror att domaren totalt delade ut säkert sju gula kort, och två röda.
Direkt efter matchen åkte bilen hemåt. Kl 03 var vi tryggt hemma.
Nu har allvaret börjat igen, men bara tills på tisdag. Då har jag semester.
Nu - mat.
Trött. Så trött.
utan att vara död i flera dagar efteråt.
För det är vi nu. Döda alltså. Ev gamla också, men mest döda.
Ingen tid för återhämtning, imorgon bär det av till Halmstad och U21-EM. Efter matchen blir det direkt till Malmö, där vi sover en stund och sen går på en match till.
Fast nu måste jag nog vila lite.. Ansträngande att blogga.
Så här gör vi i vår familj. Del 3
Vi sitter och kollar på Confederations cup och jag har benen på bordet. Hela tiden vet jag att glaset med mjölk står där, bara väntar på att bli utslaget.
I ett svagt ögonblick ska jag flytta benen lite. Ni kan ju räkna ut vad som händer.
Jag välter glaset och mjölken breder ut sig på bordet, och rinner till slut ner på mattan. Denna stackars matta.
Återigen blir jag tvungen att springa och hämta papper, papper och ännu mer papper.
Till slut ryter jag till och med på Markus och frågar "varför i helvete han inte dricker upp sin mjölk!?"
Sorry, baby... Jag älskar dig.
Nu måste jag pussa lite på honom.
Folket, ha en glad midsommar! Och håll alkoholen i glaset, medan den väntar på att hamna i strupen.
Jag ska försöka göra mitt bästa för att göra detsamma.
En ursäkt för att festa
Imorgon är det midsommarafton. Känns mycket märkligt, det är ju inte sommar än. Iallafall inte här i stan.
Kallt, blåsigt, regnigt... Ok, det är kanske svensk sommar ändå.
Tror att midsommarafton kommer att bli väldigt lyckad! Nubbe och sill i goda vänners sällskap, kan det bli bättre?
Men ändå känner jag att det bara är ytterligare en ursäkt för att få festa.
Precis som juldagen, nyår och alla de andra festdagarna.
-------------------------------------------------------------------------------
Idag var det sista dagen jag jobbade med en av optikerna på jobbet. Känns vemodigt, för jag tycker om honom väldigt mycket. Räknade ut att jag har fem arbetsdagar kvar. Fem! Det är ju ingenting!
Sen är det semester/arbetslöshet! Men innan arbetslösheten ska jag baske mig ha semester. Betald dessutom.
När jag tänker efter, är det nog en väldans tur att jag inte blir kvar i det företaget.
Man är ingenting värd, och får aldrig någon klapp på axeln när man gör något bra.
Sista dagen blir bitterljuv.