Min positiva mamma
-"Jaha, nu vänder det och blir mörkare."
Hon är inte pessimistisk hon.
Men jag älskar henne ändå. =)
KUL! Men aj..
Han körde skiten ur oss.
Efter uppvärmningen var så gott som alla halvdöda, men kul var det! Som alltid när man får en boll i handen kutar man, oavsett hur trött man är. Lite korkad är man..
Vet inte riktigt vad jag ska säga, blir alltid samma sak efter träning. Knät är ju paj, så det gör ont.
Om ni hade glömt det, menar jag...
Kort vecka!
För sen vet ni väl att det är midsommar?
Då ska vi ut ett gäng till Brittebo och kröka.
Ja, för det är väl det man gör på midsommar?
Helgen har sprungit förbi med en väldig fart, och jag hoppas innerligt att jobbveckan gör detsamma.
Jag är så otroligt omotiverad att gå till jobbet, men det har väl sina förklaringar.
Satt igår och räknade antalet jobbdagar som är kvar. Åtta! Sanslöst skönt, även om jag är arbetslös sen.. Vilket inte är lika skönt, men skönt att vara ledig heeela juli och få betalt för det. Och dessutom få ut min semester i pengar. Alltså kan man egentligen säga att jag har lön fram till september.
Nu måste jag sätta på mig ansiktet och cykla till jobbet.
Till er som undrar; Jag har fortfarande inte sett fulvolvon som nästan körde på mig.
Nattens bravader
Otroligt vilka idioter det finns! Och då menar jag inte de cyklister som kämpade sig igenom Vätterrundan.
Nä, jag menar förstås bilisterna. Återigen.
Vi stod och dirigerade alla cyklister i en korsning. Vår uppgift var att peka dom åt rätt håll, och stanna de bilar som riskerade att köra på cyklisterna. Jag stannade vid ett tillfälle en bil, en Volvo för övrigt.
I förarstolen: En slibbig typ som trodde han var bäst, men han var sämst. Trodde att han var ASCOOL där han satt i sin fult pimpade Volvo.
I passagerarsätet: En bimbo, vad annars?
Nu till saken. Han kör fram så nära att kofångaren går emot mina ben. Jag står kvar. Han varvar motorn, sådär lite tufft som såna där tuffa killar gör. Han kör fram lite till, jag blir tvungen att ta ett steg framåt. Fortfarande står jag precis mitt i vägen, eftersom det kom massa människor på cyklar.
Till slut backar han lite, varvar upp motorn, släpper kopplingen och bränner förbi mig, tvingar de cyklande människorna att tvärbromsa för att de inte ska bli påkörda.
Vilken jubelidiot. Hoppas han fult pimpade Volvo går sönder.
Det kom en till sån där cool kille, som även han körde fram så kofångaren gick emot mina ben.
Jag satte mig på huven.
Killen i den fula Volvon körde förbi en gång till, han vinkade lite retligt.
Med jämna mellanrum kom det förbi en MC-polis. När jag berättade om Volvokillen, tyckte han att jag skulle köra min flagga som jag viftade med, genom rutan på fulvolvon. Tyvärr fann jag mig inte så snabbt när han kom förbi andra gången.
Däremot kommmer jag ihåg nummerplåten. Hehehe...
Det var droppen!
Folk som envisas med att inte blinka när de byter körfält, inte blinkar när de ska svänga, tränger sig, eller inte tillämpar kugghjulsprincipen, borde ha en fet smäll på käften!
Hur svårt kan det vara?!
Blinkers följer faktiskt med som standard på alla bilar, använd den!
(Sen kan man ju diskutera hur smart det var av mig, att ge sig ut mitt bland alla studentfirare, men det hör inte till saken.)
Dagens uppmaning; Använd den lilla spaken som sitter till vänster om ratten. Dra den uppåt om ni ska till höger, nedåt om ni ska till vänster.
Se, det var väl inte så svårt?
Sjung om studentens lyckliga dar
Ikväll ska vi fira min kusin som springer ut idag. Fest i Bogla. Ett liiitet, litet samhälle utanför Tenhult.
Sen inatt, sent inatt, ska jag sitta som funktionär under Vätterundan. Hur kul låter det då? Nä. just det. Inte kul alls.
Mellan 02.00-04.00. Det blir jag, mina regnbyxor, min dunjacka, en brassestol och ett paraply. Och så lilla Lisenfisen.
Även kallad Fusk-Lisen i laget. Hon fuskar på varenda tävling vi har. =)
Nog om detta. Nu ska jag äta frukost.
Kul? Eller bara drygt?
Insåg att jag glömde den roligaste bliden från Egypten.
Nile city. Fast jag antar att det egentligen ska uttalas "Najl city".
Hur som helst. Den är kul.
Min sms-signal är för övrigt "Veiron i ottan" som på bredaste göteborgska säger:
-"Hur har du det nere i gruvan då?!"
Tack Lina för den.
"Nile city, hundrafem komma seeeex. Tjickitiwowowow."
Är jag cool nog?
Markus tyckte det var fräsigt.
Mamma tyckte det var fint, men det säger hon jämt.
Jag själv är asnöjd! Pojkkort på ena sidan, långt på andra.
Jag antar att pappa har lite rätt. Men ändå, jävligt coolt.
Beckis tog före- och efterbilder, jag antar att det kommer på hennes blogg inom en snar framtid.
Kolla in. www.rronnysdother.blogg.se
Slibb
Medan mitt klet verkar, sitter Markus i frisörstolen.
Sen blir det lite klippning för min del. Kort? Uppklippt? Snaggat? "Normalt"?
Vi får se.
Återkommer.
Egypten
Jag har ju glömt att visa lite bilder från Egypten i feb-mars.
Mamma, pappa och jag var där. Enjoy.
Stora Cheops och lilla jag.
Tufft.
Trafiken i Kairo är galen.
Snart snorkling!
Tråkigt vatten.
Mmm.
Mindre fint var det att båtarna hade "seatoilet", alltså allt åkte rätt ut i havet. Ibland flöt det förbi en bajskorv. Mycket fint.
Den goa poolpojken. Tydligen skulle han och jag gifta oss. Tack o lov blev det inte så.
Jaha, gott folk. Ett litet axplock. Jag vill till värmen!
Mina sista dagar
Vad jag egentligen menar, är att jag har tre veckor kvar på mitt jobb, och det känns så jäkla skumt.
30 juni blir min sista dag, och om jag inte minns fel så är det en onsdag.
Jättetråkigt, för jag trivs så otroligt bra med de som jag jobbar med i butiken.
Vad händer sen liksom?
Visserligen känner jag att jag verkligen behöver vara lite ledig, men det skulle ju kännas betydligt bättre om man fick välja det själv.
Jag är så sjukt besviken på hur de har skött allt. På vad som sagts till mig, men också på vad som inte sagts.
Varje telefonsamtal med henne har slutat med tårar. Då är det verkligen nåt som är fel. Jag hoppas innerligt att den nya får mer stöd än vad jag fått.
Visst, min uppgift var att sköta butiken, vilket jag enligt mig själv har klarat jävligt bra, och att få upp försäljningen.
Men HUR ska det kunna genomföras när man inte får marknadsföra sig? Någon som har någon idé? Säg gärna till i så fall.
Så här gör vi i vår familj. Del 2
Japp, då har jag varit i farten igen.
Sushi till lunch idag, och som de flesta (som äter sushi) vet, för man en skål med purjolök att hälla misosoppa i.
En meter ska jag förflytta skålen mellan bordet och soppbaljan, vad gör jag?
Gissa.
Tappar såklart skålen med all purjolök, (jag har dock inte hunnit fulla skålen med soppa, tack o lov!) inför ett fullsatt Samuraj Sushi.
-"Oj, förlåt mig, gud vad klantigt.." Mumlar samtidigt nåt obegripligt, antagligen en hel del svordomar.
Ingen direkt skada skedd, jag får en ny skål att fylla med misosoppa, denna gång går det lite bättre.
Jag tror jag lyckas att inte klanta mig i ungefär fem minuter.
Sen, pjoong. Jag bryter av gaffeln! Visserligen en sådan där plastgaffel som man återanvänder, men ändå!
Jag låtsas som ingenting, medan jag fortsätter äta med min gaffel utan taggar. Till slut ger jag upp, äter med fingrarna som man, enligt mig, ska göra med sushi.
Till slut blir det lite för outhärdligt.
Ska jag säga till om gaffeln?
Ska jag låtsas som ingenting?
De känner ju igen mig och vet att just JAG har suttit här, de kommer fatta.
Skamset går jag fram till kassan, ännu mer skamset förklarar jag läget.
-"Sorry, det går inte ha mig i möblerade rum, nu har jag tagit sönder gaffeln också!"
De bara garvar ju. Såklart. Detta är ju inte hela världen, men gå i mina skor en dag, så märker ni ju hur jäkla klantig jag är.
Slut del 2.
Ja! Eller...? Nej.
När Emma slutar 12.30: Kyla, regnet öser ner, och jag inser att det visst inte blir en lässtund i solen.
Skit också.
Så här gör vi i vår familj.
Klockan var ställd på 06.30. Efter x antal tryck på snooze masade jag mig upp, för vi hade minsann tvättstugan kl 07.00.
Trött som fasen traskade jag ner, stoppade in tvätten i maskinen och tryckte på rätt knapp. Inte ett ljud.
Jag tryckte på alla knappar som jag möjligtvis kunde trycka på, men maskinen var död. FAN. Har jag gått upp för det här?
På vägen upp till lägenheten svor jag lite till, och när jag kom upp och berättade fick jag till svar;
-"Har du förstört tvättmaskinerna också?"
Jag har visst en förmåga att ta sönder saker/spilla i tid och otid. Klant.
Senaste tidens bravader är bl. a kaffespill på hela bordet och på mattan, igår bröt jag av en ros som Markus fick av en elev, när jag skulle dra ner rullgardinen, och jag lyckades även klämma ut ketchup över halva min tröjärm igår. Ketchupeffekten, ni vet. Först kommer inget, sen kommer inget, sen kommer allt. Hur det hamnade på tröjärmen är däremot en gåta, det var ju inte den jag skulle äta.
Ett litet förtydligande bara. När vi gick ner båda två blev det konstaterat att jag faktiskt inte tagit sönder tvättmaskinen. Men den funkade inte ändå.
YES!
Löpningen är väl egentligen inget att hurra över, men jag klarade det iallafall! Tiden jag sprang in på var 9.51 (två km).
Dockan som väger 77 kg var inga problem, de visar hur man ska lyfta, sen är det bara att traska med den 15 meter.
Harres test, ett smidighetstest, där man ska hoppa över häckar, krypa under, runda koner osv i en viss ordning fick man ha en maxtid på 16 sek, jag hade 12.78. Keine problem.
Nu ska man bara vänta på besked igen, i början av augusti bör det trilla in. 1900 var kallade till fystester, 900 blir kallade till pliktverket där man utför diverse tester. Av de 900 kommer 302 peroner in på skolan.
Jajks!
Konkurrens? Hell yes!
Kroppen är för tillfället väldigt mör. Fortfarande träningsvärk sedan träningen i tisdags, och nu, efter testerna, känner jag mig ungefär som ett utbajsat äpple. Hur de nu känner sig. Det kan ni lura lite på.
Soffan är skööön!
What if...
Ingen idé egentligen, men jag är det ändå.
Tänk om, liksom...
Tänk om jag går ut för hårt, tänk om jag snubblar, tänk om jag är övertänd.
Alla dessa jobbiga "tänk om".
Blir så störd på mig själv. Jag vet ju vad jag klarar.
Och detta klarar jag, men ändå ligger det nåt irriterande där och gnager.
För att citera ett geni:
-"Det kallas tvivel. Det där som stör, ja det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör..."
Japp. Han är ett geni, den där Lasse.
Jag vann!
Striden som jag rustade mig för är vunnen! Utan att gå in på detaljer kan säga att jag är jävligt nöjd.
Återigen;
På mig sätter sig ingen.
De hade fel. Ännu viktigare är att jag hade rätt. =)
Yes!
Svettigt
Försäsong är svettigt! Hujedamej!
Idag: Träningsvärk allan.
Och jag som ska visa vad jag går för på fystesterna imorgon. Hur ska det gå? Då kommer jag ju vara ÄNNU stelare.
Det är sådär stelt och nedrigt så man måste hålla sig i nåt när man ska sätta sig ner. Ni vet, eller hur?
Högra benet kan jag knappt böja, men det är inte träningsvärken, det är knät. Snart blir det åtgärdat.
Nu måste jag piffa till mig inför jobbet. Sådär sugen, kan jag ju erkänna...
Återkommer..
Raj raj
Sedan bar det av till Karlssons. Varken jag eller Emelie var särskilt sugna på att dra till det ordentligt (kanske med anledning av lagfesten för ett tag sen) och vi satt mest och dissade alla fulla människor. Faktiskt väldigt underhållande!
00.30 traskade vi hem. Markus kom och mötte en Emma med skorna i handen, inte på fötterna. AJ AJ AJ.
Åh, vad ont jag hade. Men vill man vara fin...
Hur eller hur, idag är jag väldigt glad att jag inte drack så mycket, för det finns banne mig inget värre än att vara bakfull.
Frulle? Nä, tar lite choklad istället.
Frukost senare.
Redo för strid
På mig sätter sig ingen, därmed basta!