Freedom at last

Nu är jag äntligen fri.

Blev visst mer tårar än jag hade tänkt. Men skitsamma, det var mest gjädjetårar.
Alla hade skrivit under ett kort.
"Synd att du slutar. Du kommer att saknas.... mycket."
Det kändes verkligen. Och så grinade jag ännu mer.

När jag kollade vilka som skrivit under blev jag faktiskt väldigt förvånad.
Dom vågade kanske inte annat... =)

Har nog inte fattat än att jag inte kommer gå tillbaka. Det kommer nog på måndag, som egentligen är min sista dag.
Hade tre ynka semesterdagar att ta ut, men tre dagar där är som en vecka nån annanstans, så det var väldigt skönt att jag hade dom att ta ut.

Dags för frukost
Ciao - Emma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback