Dyrt besök
Fanfanfanfan. Skulle hälsa på mamma och pappa idag. Åker dit, ställer mig på en parkering som alltid fått stå en timme på, kommer ut efter 42 min. Parkeringsböter. Gubben står och skriver boten samtidigt som jag ska åka. Jag frågar varför han skriver parkeringsböter till mig, och han svarar att man bara får stå 30 min där jag står.
Vad fan! 12 jävla minuter för länge har jag stått. Och jag ska åka innan han börjar skriva lappen. Ändå envisas han med att skriva. Jag vet, han gör bara sitt jobb, men lite jävla känsla kan man väl ha??
Och vad är det för sätt att bara ändra parkeringstiderna? Vem är på besök i en halvtimme? Idiotiskt.
Vad fan! 12 jävla minuter för länge har jag stått. Och jag ska åka innan han börjar skriva lappen. Ändå envisas han med att skriva. Jag vet, han gör bara sitt jobb, men lite jävla känsla kan man väl ha??
Och vad är det för sätt att bara ändra parkeringstiderna? Vem är på besök i en halvtimme? Idiotiskt.
En vän som jag vet att jag alltid kommer att ha.
En av mina dagliga rutiner är att gå in på en av mina favoritbloggar. Idag, när jag i vanlig ordning klickade in mig här hittade jag detta fina inlägg.
Tror ni jag höll på att grina ögonen ur mig, eller?
Jag kan inte finna ord i hur mycket det värmde i mitt hjärta, det inlägget.
Jag kan inte heller beskriva hur mycket jag saknar henne. Att bara traska förbi hennes lägenhet och säga hej, där det för övrigt alltid luktade gott av IKEAs gröna doftljus. Kommer inte ihåg vad doften hette, men jag kommer ihåg exakt hur det luktade. Gott. Hemtrevligt.
I samband med att hon skulle flytta till Stockholm hjälptes vi åt att rensa ut hennes garderob. Det jag ville ha, fick jag ta. Bl.a en skriklila Filippa K-polo. Den har jag fortfarande kvar, jag kan liksom inte göra mig av med den, för den påminner så mycket om Maria. Min fina Maria.
När hon bodde i Stockholm och spelade handboll för Hammarby, åkte jag och hälsade på en helg. En annan gång, när jag skulle göra fystesterna till polisutbildningen, fick jag bo hos henne och Ivve dagen innan det var dags.
Det är enda gångerna jag har hälsat på när hon inte bott i Jönköping. Vilket jag skäms lite för. För en sådan fin vän borde man besöka oftare. Men det har nästan aldrig funnits tid. Och när det väl har funnits tid, har det inte funnits pengar. Nu pluggar jag ju också, så pengarna rullar inte direkt in. Men så fort jag får möjlighet, måste jag åka och hälsa på. Jag måste även ta reda på om det doftar likadant i hennes nya lägenhet, som det gjorde i den här i Jönköping.
Maria. Även om vi inte hörs så ofta, vet jag att jag alltid kommer kunna höra av mig. Oavsett vad det gäller.
Jag hoppas (fast jag vet egentligen) att du känner likadant. Du är en underbar vän som jag aldrig kommer att släppa.
Tror ni jag höll på att grina ögonen ur mig, eller?
Jag kan inte finna ord i hur mycket det värmde i mitt hjärta, det inlägget.
Jag kan inte heller beskriva hur mycket jag saknar henne. Att bara traska förbi hennes lägenhet och säga hej, där det för övrigt alltid luktade gott av IKEAs gröna doftljus. Kommer inte ihåg vad doften hette, men jag kommer ihåg exakt hur det luktade. Gott. Hemtrevligt.
I samband med att hon skulle flytta till Stockholm hjälptes vi åt att rensa ut hennes garderob. Det jag ville ha, fick jag ta. Bl.a en skriklila Filippa K-polo. Den har jag fortfarande kvar, jag kan liksom inte göra mig av med den, för den påminner så mycket om Maria. Min fina Maria.
När hon bodde i Stockholm och spelade handboll för Hammarby, åkte jag och hälsade på en helg. En annan gång, när jag skulle göra fystesterna till polisutbildningen, fick jag bo hos henne och Ivve dagen innan det var dags.
Det är enda gångerna jag har hälsat på när hon inte bott i Jönköping. Vilket jag skäms lite för. För en sådan fin vän borde man besöka oftare. Men det har nästan aldrig funnits tid. Och när det väl har funnits tid, har det inte funnits pengar. Nu pluggar jag ju också, så pengarna rullar inte direkt in. Men så fort jag får möjlighet, måste jag åka och hälsa på. Jag måste även ta reda på om det doftar likadant i hennes nya lägenhet, som det gjorde i den här i Jönköping.
Maria. Även om vi inte hörs så ofta, vet jag att jag alltid kommer kunna höra av mig. Oavsett vad det gäller.
Jag hoppas (fast jag vet egentligen) att du känner likadant. Du är en underbar vän som jag aldrig kommer att släppa.
Ursäkta?
Alltså, igår ringde jag til Rikspolisstyrelsen för att ta reda på vad de anser att jag föll på.
Poliserna som intervjuade mig, gör en egen bedömning, sedan gör de en bedömning tillsammans med psykologen.
Så här tyckte poliserna:
"Emma är en mycket trevlig och rak person. Hon är ärlig, vet vad hon tycker och uttrycker sig väl. Hon har tidigare haft en arbetsledande roll och detta har utvecklat henne väldigt mycket. Vid tidigare ansökningar ansågs Emma vara för ung, vi tycker nu att Emma skulle bli en alldeles utmärkt polis."
Så här såg den gemensamma bedömningen ut:
"När Emma sökte första gången vad hon 21 år. Hon ansågs då vara för ung och naiv, men har nu mognat.
Hon är rakt på sak och säger vad hon tycker.
Rekommenderas."
Antingen blir man rekommenderad eller inte. Sist blev jag inte det och kom alltså inte in. Nu blev jag det, men kom ändå inte in! När jag frågade varför jag inte blev antagen, fick jag svaret att det enbart var för att de bantat ner antalet platser från 350 st till 140. Jag köper det, men det känns lite retligt.
Måste nu ta mig en rejäl funderare om jag vill fortsätta söka eller inte. Trodde att jag hade bestämt mig, men tydligen har jag inte det. Visserligen skickade jag in en ansökan som skulle varit till aug -10, men den har de flyttat till jan -11, eftersom de inte ska ta in några alls i aug.
Hur fasen ska jag göra? Chansen att jag kommer in då är ganska stor, eftersom jag blev rekommenderad.
Hjälp mig!
Poliserna som intervjuade mig, gör en egen bedömning, sedan gör de en bedömning tillsammans med psykologen.
Så här tyckte poliserna:
"Emma är en mycket trevlig och rak person. Hon är ärlig, vet vad hon tycker och uttrycker sig väl. Hon har tidigare haft en arbetsledande roll och detta har utvecklat henne väldigt mycket. Vid tidigare ansökningar ansågs Emma vara för ung, vi tycker nu att Emma skulle bli en alldeles utmärkt polis."
Så här såg den gemensamma bedömningen ut:
"När Emma sökte första gången vad hon 21 år. Hon ansågs då vara för ung och naiv, men har nu mognat.
Hon är rakt på sak och säger vad hon tycker.
Rekommenderas."
Antingen blir man rekommenderad eller inte. Sist blev jag inte det och kom alltså inte in. Nu blev jag det, men kom ändå inte in! När jag frågade varför jag inte blev antagen, fick jag svaret att det enbart var för att de bantat ner antalet platser från 350 st till 140. Jag köper det, men det känns lite retligt.
Måste nu ta mig en rejäl funderare om jag vill fortsätta söka eller inte. Trodde att jag hade bestämt mig, men tydligen har jag inte det. Visserligen skickade jag in en ansökan som skulle varit till aug -10, men den har de flyttat till jan -11, eftersom de inte ska ta in några alls i aug.
Hur fasen ska jag göra? Chansen att jag kommer in då är ganska stor, eftersom jag blev rekommenderad.
Hjälp mig!
Inte denna gång heller.
Nä, det blir ingen polis av mig, det är bara så.
Idag kom beskedet, för femte gången vill de inte ha mig. Nu söker jag inte igen. Deras förlust, hoppas jag.
Ärligt talat så känner jag mig inte så bitter. Nu slipper jag ju välja; polis eller arbetsterapeut. Det blir alltså arbetsterapeut, om ni inte förstod det.
Men jag undrar ändå: vad tycker de att det är för fel på mig?
Ska ringa rekryteringen nu och fråga.
Hej så länge!
Idag kom beskedet, för femte gången vill de inte ha mig. Nu söker jag inte igen. Deras förlust, hoppas jag.
Ärligt talat så känner jag mig inte så bitter. Nu slipper jag ju välja; polis eller arbetsterapeut. Det blir alltså arbetsterapeut, om ni inte förstod det.
Men jag undrar ändå: vad tycker de att det är för fel på mig?
Ska ringa rekryteringen nu och fråga.
Hej så länge!
Nu är vi uppkopplade!
Wohoo, nu är vi back on track!
Nytt telefonnr hem, bredbandet fungerar ypperligt, och canal plus-kanalerna finns där de ska finnas.
Nu har Markus även fixat nya sladdar, så vi kan titta på TV igen.
Har väl egentligen inte så mycket att skriva, så det blir bara skit om jag fortsätter.
Därför tänker jag inte skriva mer.
Vi hörs!
Nytt telefonnr hem, bredbandet fungerar ypperligt, och canal plus-kanalerna finns där de ska finnas.
Nu har Markus även fixat nya sladdar, så vi kan titta på TV igen.
Har väl egentligen inte så mycket att skriva, så det blir bara skit om jag fortsätter.
Därför tänker jag inte skriva mer.
Vi hörs!
Det här med att blogga...
Det har visst inte gått så bra på den fronten på ett tag. Anledningen? Inget internet.
Vi flyttade i fredags. Eller ja, alla andra flyttade, jag låg hemma hos mor och far och var spysjuk.. Mindre kul.
Det försvann en enda påse under hela flytten. Den viktigaste. I den låg ALLA sladdar till TV, hemmabiosystem, DVD, Xbox. Inser nu hur beroende jag är av just TVn. För vad gör man när man inte har något att göra? Jo, sätter på en film, eller nåt dåligt program som går. Först idag har Markus lyckats skaka fram en elkabel till dumburken, så idag är en dag av lycka. När vi lyckas få fram resten får vi se.
Just nu våldgästar vi Becca. Vi behövde visst klippa oss. Under tiden som hon klipper Markus bloggar jag. Man får passa på. =)
Jag fick världens utskällning på träningen i tisdags. Av en annan tränare. Han kallade sig läkare och ville lägga ispåse på en stukad fot, jag ville linda den. Därav utskällningen. Alla vet väl att man lindar en stukad fot?? Att ispåsen bara är till för att lindra smärtan. Det visade sig senare att denna "läkaren" arbetade inom psykiatri.
Med tanke på hans brist på anger management kanske han borde lägga in sig själv? Jag är fortfarande arg.
Hepp, nu hemgång, dags att lägga ifrån sig datorn.
He' på 're!
Vi flyttade i fredags. Eller ja, alla andra flyttade, jag låg hemma hos mor och far och var spysjuk.. Mindre kul.
Det försvann en enda påse under hela flytten. Den viktigaste. I den låg ALLA sladdar till TV, hemmabiosystem, DVD, Xbox. Inser nu hur beroende jag är av just TVn. För vad gör man när man inte har något att göra? Jo, sätter på en film, eller nåt dåligt program som går. Först idag har Markus lyckats skaka fram en elkabel till dumburken, så idag är en dag av lycka. När vi lyckas få fram resten får vi se.
Just nu våldgästar vi Becca. Vi behövde visst klippa oss. Under tiden som hon klipper Markus bloggar jag. Man får passa på. =)
Jag fick världens utskällning på träningen i tisdags. Av en annan tränare. Han kallade sig läkare och ville lägga ispåse på en stukad fot, jag ville linda den. Därav utskällningen. Alla vet väl att man lindar en stukad fot?? Att ispåsen bara är till för att lindra smärtan. Det visade sig senare att denna "läkaren" arbetade inom psykiatri.
Med tanke på hans brist på anger management kanske han borde lägga in sig själv? Jag är fortfarande arg.
Hepp, nu hemgång, dags att lägga ifrån sig datorn.
He' på 're!