Så här gör vi i vår familj. Del 2
Japp, då har jag varit i farten igen.
Sushi till lunch idag, och som de flesta (som äter sushi) vet, för man en skål med purjolök att hälla misosoppa i.
En meter ska jag förflytta skålen mellan bordet och soppbaljan, vad gör jag?
Gissa.
Tappar såklart skålen med all purjolök, (jag har dock inte hunnit fulla skålen med soppa, tack o lov!) inför ett fullsatt Samuraj Sushi.
-"Oj, förlåt mig, gud vad klantigt.." Mumlar samtidigt nåt obegripligt, antagligen en hel del svordomar.
Ingen direkt skada skedd, jag får en ny skål att fylla med misosoppa, denna gång går det lite bättre.
Jag tror jag lyckas att inte klanta mig i ungefär fem minuter.
Sen, pjoong. Jag bryter av gaffeln! Visserligen en sådan där plastgaffel som man återanvänder, men ändå!
Jag låtsas som ingenting, medan jag fortsätter äta med min gaffel utan taggar. Till slut ger jag upp, äter med fingrarna som man, enligt mig, ska göra med sushi.
Till slut blir det lite för outhärdligt.
Ska jag säga till om gaffeln?
Ska jag låtsas som ingenting?
De känner ju igen mig och vet att just JAG har suttit här, de kommer fatta.
Skamset går jag fram till kassan, ännu mer skamset förklarar jag läget.
-"Sorry, det går inte ha mig i möblerade rum, nu har jag tagit sönder gaffeln också!"
De bara garvar ju. Såklart. Detta är ju inte hela världen, men gå i mina skor en dag, så märker ni ju hur jäkla klantig jag är.
Slut del 2.
Du är min ändå! =)