En vän som jag vet att jag alltid kommer att ha.
En av mina dagliga rutiner är att gå in på en av mina favoritbloggar. Idag, när jag i vanlig ordning klickade in mig här hittade jag detta fina inlägg.
Tror ni jag höll på att grina ögonen ur mig, eller?
Jag kan inte finna ord i hur mycket det värmde i mitt hjärta, det inlägget.
Jag kan inte heller beskriva hur mycket jag saknar henne. Att bara traska förbi hennes lägenhet och säga hej, där det för övrigt alltid luktade gott av IKEAs gröna doftljus. Kommer inte ihåg vad doften hette, men jag kommer ihåg exakt hur det luktade. Gott. Hemtrevligt.
I samband med att hon skulle flytta till Stockholm hjälptes vi åt att rensa ut hennes garderob. Det jag ville ha, fick jag ta. Bl.a en skriklila Filippa K-polo. Den har jag fortfarande kvar, jag kan liksom inte göra mig av med den, för den påminner så mycket om Maria. Min fina Maria.
När hon bodde i Stockholm och spelade handboll för Hammarby, åkte jag och hälsade på en helg. En annan gång, när jag skulle göra fystesterna till polisutbildningen, fick jag bo hos henne och Ivve dagen innan det var dags.
Det är enda gångerna jag har hälsat på när hon inte bott i Jönköping. Vilket jag skäms lite för. För en sådan fin vän borde man besöka oftare. Men det har nästan aldrig funnits tid. Och när det väl har funnits tid, har det inte funnits pengar. Nu pluggar jag ju också, så pengarna rullar inte direkt in. Men så fort jag får möjlighet, måste jag åka och hälsa på. Jag måste även ta reda på om det doftar likadant i hennes nya lägenhet, som det gjorde i den här i Jönköping.
Maria. Även om vi inte hörs så ofta, vet jag att jag alltid kommer kunna höra av mig. Oavsett vad det gäller.
Jag hoppas (fast jag vet egentligen) att du känner likadant. Du är en underbar vän som jag aldrig kommer att släppa.
Tror ni jag höll på att grina ögonen ur mig, eller?
Jag kan inte finna ord i hur mycket det värmde i mitt hjärta, det inlägget.
Jag kan inte heller beskriva hur mycket jag saknar henne. Att bara traska förbi hennes lägenhet och säga hej, där det för övrigt alltid luktade gott av IKEAs gröna doftljus. Kommer inte ihåg vad doften hette, men jag kommer ihåg exakt hur det luktade. Gott. Hemtrevligt.
I samband med att hon skulle flytta till Stockholm hjälptes vi åt att rensa ut hennes garderob. Det jag ville ha, fick jag ta. Bl.a en skriklila Filippa K-polo. Den har jag fortfarande kvar, jag kan liksom inte göra mig av med den, för den påminner så mycket om Maria. Min fina Maria.
När hon bodde i Stockholm och spelade handboll för Hammarby, åkte jag och hälsade på en helg. En annan gång, när jag skulle göra fystesterna till polisutbildningen, fick jag bo hos henne och Ivve dagen innan det var dags.
Det är enda gångerna jag har hälsat på när hon inte bott i Jönköping. Vilket jag skäms lite för. För en sådan fin vän borde man besöka oftare. Men det har nästan aldrig funnits tid. Och när det väl har funnits tid, har det inte funnits pengar. Nu pluggar jag ju också, så pengarna rullar inte direkt in. Men så fort jag får möjlighet, måste jag åka och hälsa på. Jag måste även ta reda på om det doftar likadant i hennes nya lägenhet, som det gjorde i den här i Jönköping.
Maria. Även om vi inte hörs så ofta, vet jag att jag alltid kommer kunna höra av mig. Oavsett vad det gäller.
Jag hoppas (fast jag vet egentligen) att du känner likadant. Du är en underbar vän som jag aldrig kommer att släppa.
Kommentarer
Postat av: Broström
Bästa...
Trackback