Jag bröt ihop. Nu kommer jag igen.

Igår när jag kom hem efter en dag på rehabenheten i Eksjö började jag stortjuta.

-För att det såg ut som en bomb briserat i lägenheten.

-För att jag var trött.

-För att jag var hungrig.

-För att jag skulle fått pengar igår från Landstinget, och inte fått det.

-För att det just därför ekade tomt på kontot.

-För att jag inte hittade till matsalen på sjukhuset och fick nöja mig med en smörgås till lunch.

-För att min underbara sambo förlorat sin mormor.

-För att våra lärare tror att vi studenter är några slags supermänniskor som klarar med alla uppgifter vi får.

-För att vi ska flytta snart, och det känns inte som vi ska hinna med allt inför flytten.

-För att jag antagligen inte kommer bli polis.

Ja, jag grinade för i princip allt.
Men mest grät jag nog för att jag grät. Tyckte så otroligt synd om mig själv.

Nu. Nu är det nya tag. Men först ska jag äta frukost.






Kommentarer
Postat av: Broström

Och nu får du en kram.



-För att du är den finaste Emman jag vet.

-För att jag saknar dej.

-För att du är en underbar vän som jag vet finns för mej närsomhelst, även om vi inte hörs varje dag.

-För att du visst kommer bli polis, du får bara inte ge upp.

-För att du är en stark, stark människa.

-Och för att även du får lov att vara svag ibland.



Du är bäst.

Postat av: Emma

Sv; Åh, nu börjar jag ju lipa igen..

2009-10-09 @ 10:10:59
URL: http://emmamartensson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback